Arbetsbeskrivning

Klubben

Matilda Gustavsson
2020-01-10

KATEGORI

Bok

DESSA PERSONER ANMÄLS OCH KAN NOMINERAS

Namn:

FÖRUTOM OVANSTÅENDE DELTOG FÖLJANDE PERSONER

Med grävandet och researchen i Frankrike hade jag ovärderlig hjälp av journalisten Antoine Jacob. I undersökningen av Forums ekonomi var journalisten Max Jedeur-Palmgren avgörande.

PUBLICERINGSDATUM

2019-11-21

VAR PUBLICERADES JOBBET?

Albert Bonniers förlag

BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT

I decennier hade en central person i svenskt kulturliv utsatt kvinnor för sexuella trakasserier och övergrepp.
Mannen – Jean-Claude Arnault - hade nära band till Svenska Akademien, och flera av händelserna ägde rum i lägenheter som ägs av Akademien: en i Stockholm, en i Paris. Hans beteende hade varit känt bland många i kulturvärlden sedan 1980-talet. När jag hösten 2017 granskade Arnault i Dagens Nyheter började jag få inblick i världen och människorna runt omkring honom. Jag noterade hans relationer till stora författare och intellektuella feminister. Kulturpolitiker, unga litteraturkritiker och gamla tunga förläggare.
Jag insåg tidigt att min vilja att granska Forums konstnärlige ledare inte främst handlade om Arnault - och under de dryga två åren som följde undersökte jag den struktur som genom decennierna skyddat honom. Hur var det möjligt att han kunnat begå sina övergrepp i kulturens absoluta finrum? Vilken mentalitet har präglat den närmsta kretsen? Vilken är deras konst- och människosyn? Vilken roll har hans hustru Katarina Frostenson spelat för händelseförloppet? Och vem är egentligen Jean-Claude Arnault – bortom alla de myter han själv vävt kring sin person?
Alla de frågorna besvaras i boken Klubben, som också fördjupar de utsatta kvinnornas granskade berättelser, som låter dem ta plats i alla sin komplexitet. Mitt ursprungliga avslöjande i Dagens Nyheter ledde även till att Svenska Akademien närapå föll samman: ett historiskt skeende som jag i min bevakning har kommit närmre än någon annan journalist i världen.

PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?

DN-publiceringen bröt decennier av tystnad och skakade den svenska kulturvärlden i grunden. Särskilt Svenska Akademien synades, och den omvittnat svårgranskade och slutna institutionen skulle under det kommande året - för första gången någonsin - exponeras och genomlysas. I Klubben släpps läsaren in i Börshusets slutna rum och boken kan närmast i detalj återge de konflikter och maktspel som ledde till institutionens sönderfall. Det gör Klubben till ett unikt historiskt tidsdokument som troligen kommer leva länge.

Boken bryter även mot de ofta svartvita och förenklade mediala bilderna som finns av offer och förövare. Kvinnornas vittnesmål tillåts vara mångbottnade och komplexa – och detsamma gäller för porträttet av Jean-Claude Arnault.
De senaste åren har skeendet runt Arnault och Svenska Akademien väckt starka känslor och skapat en djup polarisering. I kontrast till de tendenserna är Klubben ett verk som strävar mot nyansering och förståelse.
Boken är dessutom nyskapande till sin form, och bygger lika mycket på grävande journalistik som på litterär gestaltning. Den är full av hårda avslöjanden som inte bara handlar om ekonomiska oegentligheter och kriminella handlingar – utan också om människans villkor och psyke, om män, kvinnor och makt, om Sverige och samtiden. Verkligheten som avtäcks är lika handfast som existentiell.

HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?

I början av oktober avslöjade New York Times att den amerikanska filmproducenten Harvey Weinstein i decennier utsatt kvinnor för övergrepp och trakasserier. Alla i Hollywood hade vetat. Ingenting hade hänt. Vittnesmålen om honom startade en våg och snart berättade kvinnor från hela världen om liknande saker. Jag kom att tänka på de rykten jag hört om Jean-Claude Arnault och bestämde mig för att inleda en granskning. Det var ett arbete som under de kommande två åren ständigt växte i omfattning – och som fick allt mer dramatiska och genomgripande konsekvenser. En undersökning som resulterade i boken Klubben.

VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?

Djupintervjuer, offentliga handlingar och arkivmaterial i både Sverige och Frankrike.

VILKA TYPER AV KÄLLOR ANVÄNDES?

Slagningar i bolagsregister och offentliga handlingar från alla institutioner som stöttat Forum - Stockholms stad, Kulturrådet och Stockholms läns landsting. Forums egna verksamhetsplaner och ansökningar om ekonomiska bidrag.
De gjorde det möjligt att belägga dels hur omfattande det ekonomiska biståndet varit, och dels att Klubben uppgett sig sakna anställda under tidsperioder då flera kvinnor jag talat med arbetat där mot svart betalning. De visade också på systematiska lögner i ansökningarna och på personliga vänskapsrelationer mellan Arnault och människor med makt på de bidragsgivande institutionerna.

Franska offentliga handlingar från skolsystemet och militären fördjupade bilden av Arnaults biografi - tillsammans med födelsebeviset, moderns skilsmässoansökan och dokument rörande företaget där Arnaults far arbetade. Handlingar från kultur- och utbildningsdepartementet visade på hans försök att i början av 80-talet etablera ett eget operahus i Paris.

Arkivmaterial: allt som skrivits om Arnault i svensk press sedan 1960-talet. Allt som skrivits om Arnaults familjemedlemmar i fransk press sedan 1920-talet. Kontakter med judiska museet i Riga som kunde berätta om Arnaults farfars öde.
Då Klubben är ett tidsdokument som spänner över flera decennier har jag även gjort omfattande research kring de stämningar och rörelser som präglade de decennier i vilka Jean-Claude Arnault verkade. Det gäller även hans liv i Frankrike – och för att komma nära hans tidiga biografi reste jag till uppväxtgatan i Marseille och pratade med grannar som i några fall mindes familjen. Jag intervjuade även en lokal historiker om hur stadens judiska befolkning präglades av andra världskriget.
För mer än något annat består boken av röster. Klubben bygger på intervjuer med över hundra personer som på olika sätt kunnat ge mig historiens pusselbitar. Många av dem har jag träffat upprepade gånger, och det gäller bland annat de kvinnor som vittnar om sexuella övergrepp. De fördjupade samtalen var viktiga för att komma så nära sanningen som möjligt. I samma syfte intervjuade jag vittnen till deras berättelser: människor som sett övergreppen med egna ögon eller som – i egenskap av att vara kvinnornas terapeuter/vänner/syskon – tidigt fått händelserna berättade för sig. Jag har även fått ta del av privata dagböcker, mejl- och sms-konversationer
Att jag kommit nära Svenska Akademiens arbete bygger också på djupgående intervjuer; liksom mail och olika sorters dokument som jag fått ta del av.

VILKA PROBLEM STÖTTE DU PÅ UNDER ARBETET?

Att prata om sig själv som ett offer för sexuella trakasserier och övergrepp är för de allra flesta svårt och psykiskt påfrestande. Att berätta om den sortens erfarenheter för en journalist - och att dessutom göra sin historia offentlig i något så bestående som en bok - är långt ifrån självklart.
Jag var tydlig med hur anonymisering fungerar i praktiken och såg till att alltid vara alltid tillgänglig om någon hade frågor eller tvivel. Hela granskningen vilar på de relationer och förtroenden som under upp till två års tid byggdes mellan mig och de medverkande kvinnorna. De hade in i det sista rätt att dra sig ur granskningen – vilket skedde ett par gånger.
Avgörande var också att berättelserna kunde styrkas och jag fick, utöver samtal med vittnen, ta del av flera kvinnors dagboksanteckningar, sms eller mejlkonversationer. Att på ett respektfullt sätt förklara varför jag behövde gräva i deras privatliv var svårt, men det underlag jag fick fram gav boken sin tyngd.
Givetvis var det inte heller självklart för mig att kunna intervjua människor som stått nära Arnault, Forum och Svenska Akademien. Men även där fick jag många nyckelpersoners förtroenden, och exklusiva samtal med flera ledamöter – bland annat genom att beskriva min vision för boken, som handlade om att fördjupa och nyansera ämnet.
Att gräva i Frankrike var också en utmaning. Deras offentlighetsprincip är främmande den svenska och bara att få fram adressen till en sökt person kan kräva veckors arbete. Jag hade ovärderlig hjälp av en fransk journalist – Antoine Jacob – som reste med mig genom landet och lyckades komma över avgörande material.
Genomgående har arbetet även präglats av svåra etiska avvägningar. Vad ska krävas för att publicera brottsanklagelser? Hur nära kan man tillåta sig att gå nu levande människor? Det finns inga enkla svar på de frågorna och utöver att så långt som möjligt belägga de olika utsagorna krävs en ständigt brottning med materialet.

OM PUBLICERINGEN AV GRÄVET BESTÅR AV MÅNGA DELAR, VILKA DELAR ANSER DU/NI ÄR VIKTIGAST (MAX 3)?

HUR LÅNG TID TOG PROJEKTET?

1.5 - 2 år

VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT FRÅN MYNDIGHETER OCH KOLLEGOR?

Mitt ursprungliga avslöjande ledde till Akademiens mest uppslitande kris någonsin, och till att ett Nobelpris i litteratur ställdes in. Tio kvinnor vågade också polisanmälde Jean-Claude Arnault – som så småningom dömdes för två fall av våldtäkt. Tack vare Klubben sprids här historiska skeendet internationellt: boken kommer ges ut i Italien, Holland, Finland, Danmark, Norge, Ungern, Island och Polen.
Klubben har fått genomgående positiva recensioner i alla länder där den hittills getts ut. I Sverige har genomslaget varit enormt. Det har skrivits otaliga artiklar om bokens många nyheter – om allt ifrån Arnaults bakgrund till spelet bakom kulisserna i Svenska Akademien – och åsiktsmaterial om det som framkommer i undersökningen. Klubben har i skrivande stund sålts i över sjuttiotusen exemplar.

HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL PO, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?