Sök
Kategori
Etermedia riks dokumentär
Nominerade
Malin Hallqvist
Förutom ovanstående deltog följande personer
Jocke Söderqvist
Hasse Johansson
Lovisa Thuresson
Fredrik Ekdahl
Jonas Alsgren
Karin Oleander
Alexandar Vujanovic
Phil Poysti
Matin Hamarahem
Publiceringsdatum
2019-10-28
Var publicerades jobbet?
TV4
TV4Play och Cmore
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Vi avslöjade hur ett av landets mest prestigefyllda universitet använde en lokal antagningsmetod för att få in egna och vänners barn på tandläkarutbildningen. Vi kunde visa hur en liten grupp professorer avgjort framtiden för en hel bransch utan att någon granskat utfallet. Det var en antagningsmetod som skulle bredda högskolan som istället blev en gräddfil in för tandläkarbarn.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Trots att nästan alla högskolor och universitet i Sverige använder sig av egenutformade antagningsmetoder, som funnits sedan tidigt 90-tal, har ingen granskat utfallet. Vi har grundligt gått igenom 15 år av Karolinskas antagning och avslöjat hur man systematiskt inte breddat urvalet utan istället antagit egna och vänners barn. Det har handlat om ett omfattande researcharbete som fått stora effekter. Som resultat av vårt reportage har regeringen nu beslutat att granska lokala urvalsmetoder på alla Sveriges högskolor. På Karolinska har grävet lett till att KI till våren ändrar antagningsmetoden och minskar kvotgruppen. Man kommer även se över metodens vetenskapliga evidens och utbilda all personal i jävsfrågor.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Tipset kom från en tidigare anställd som berättade att antagningen var godtycklig, att barn till tandläkare fick förtur och att systemet som KI byggt hade brister i rättssäkerheten. Kommittén som antog var ett sammansvetsat gäng vänner som via ett personligt brev, uppsats och en intervju, avgjorde vilka som skulle få en plats. Underlagen till deras beslut dokumenterades inte, vilket gjorde det svårgranskat. De som ifrågasatte systemet blev utfrysta och förlorade arbetsuppgifter med insyn. Jag hittade väldigt lite information om alternativt urval och fick leta mig tillbaka till en högskoleutredning 1983 för att få bakgrunden. Metoden infördes tidigt 90-tal för att bredda högskolan och ge fler från studieovana hem chansen att studera. Det har sedan dess funnits en politisk enighet om att metoden är bra. Egna antagningsmetoder används på nästan alla högskolor i Sverige och 2017 gav regeringen i uppdrag till UHR att främja användningen av alternativt urval till ännu fler utbildningar. Men när jag letade forskning och utvärderingar på ämnet hittade jag knappt något. Jag ringde runt till forskare runt om i landet men ingen kände till att någon utvärderat hur högskolornas egna antagningssystem fungerade i praktiken sen tidigt 2000-tal. Då kom man fram till att det fanns stor risk för godtycklighet och likriktad rekrytering när ett skrå själva ska anta sina framtida kollegor. Med ett tips om att det blivit precis så på Karolinska Institutet och avsaknaden av granskning på området kändes det som ett intressant ämne att undersöka mer systematiskt och djupgående.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
För att ta reda på hur många tandläkarbarn som kommittén antagit totalt skapade jag en arbetsmodell för min research. Först begärde jag ut namn och personnummer på de 730 studenter som kommittén antagit de senaste 15 åren. Jag fick också ut namnen på alla som varit anställda på odontologen under samma tidsperiod. Jag upprättade en databas över alla de antagna studenterna för att få överblick över det stora materialet och började jämföra namn och söka kopplingar mellan personal och studenter. Det blev snart klart att flera av de antagnas föräldrar hade koppling till kommittén och Karolinska och då begärde jag ut namn och personnummer på alla antagnas föräldrar från Skatteverket. Det här gjorde arbetet med kartläggningen enklare men nu hade jag ett stort material och drygt 2000 personer att gå igenom. På Lexbase är personer med legitimationsyrken sökbara. Varje förälders personnummer sökte jag för hand för att göra en första gallring. I den grupp studenter kommittén valt fanns ett tydligt mönster. Nästan var femte föräldrapar var en eller båda föräldrarna tandläkare. För varje tandläkare gjordes eftersökningar på sociala medier och jag hittade kopplingar mellan kommittén och de antagnas föräldrar. Bilder från tandläkarförbundets utbildningar där kommitténs ordförande skålade med en antagens förälder och grupper där tandläkarspecialister från Karolinska och föräldrar inom samma område planerade nästa konferens. På tandläkarföreningars hemsidor fanns kommittémedlemmar och föräldrar som satt i samma styrelse. I tandläkartidningen och på forskningspubliceringssajten ”researchgate” fanns information om vilka som skrivit avhandlingar ihop. På KI:s hemsida stod det att man garanterade rättssäkerheten eftersom alla ansökningar anonymiserades med kodnummer. Jag försökte begära ut dem men svaret jag fick var att alla ansökningar var gallrade. Jag försökte också få ut protokoll från kommitténs möten men det enda jag fick ut var närvaro. Resten var gallrat. Efter många mail och samtal fick jag ändå ut ett 40-tal personliga brev och uppsatser. Alla ansökningar hade kodnummer men många var ändå lätta att identifiera. I de brev som hade fått bäst betyg av kommittén skrev över hälften att de hade en familjemedlem som var tandläkare. De skrev sin ålder, vilka skolor de gått på och namn på släktingars kliniker de praktiserat på. Via informationen i breven var det lätt att identifiera flera av de sökande via sociala medier och klinikernas hemsidor. Allt material som kopplade ihop föräldrar med Karolinska samlade jag i databasen och skapade sökbara länkar till material som bevisade koppling. Exempel är när kommittén ett år antog barn till tre tandläkarprofessor på KI. En av dem hade ett år tidigare varit chef över utbildningen. Ett annat år antogs kommittén sin egen ordförandes son till utbildningen. För att säkerställa att personerna kommit in begärde jag ut antagningsbesked och betyg från Universitet- och högskolerådet. Här såg man också att de flesta antagna hade meriter nog att komma in via betyg eller högskoleprov. I KI:s ansökan till UHR om tillstånd att få använda 50 procent av platserna till lokalt urval stod det att kommittén bara visste den sökandes förnamn. Eftersom jag fått ut så lite material från KI om hur processen går till i detalj gjorde jag en systematisk rundringning till personer som sökt, tandläkarföräldrar som arbetat på KI och till kommittén. I samtalen bekräftade kommittéledamöter att metoden inte alls var anonym som man hävdade i ansökan. Alla sökande visade sin legitimation för kommittémedlemmen som intervjuade dem. När all denna research var utförd gjorde jag om samma sak igen. För eftersom det är vanligt att man väljer samma yrke som sina föräldrar ville jag även granska hur det såg ut i betyg- och högskoleprovsgruppen. Jag la ytterligare drygt 700 studenter plus föräldrar i databasen och gick systematiskt igenom dem på samma sätt. Skillnaden mellan grupperna var slående. I den grupp som kommittén antagit var 126 tandläkarbarn eller barn till anställda på Karolinska. I betyg- och högskoleprovsgruppen var 32 tandläkarbarn. Hur kunde det vara så stor skillnad mellan grupperna? En annan viktig del av granskningen var källorna. Många var rädda för att riskera sin karriär och därför fick jag gå varsamt fram. Jag ringde och träffade personer och fick sedan nya namn från dem. De berättade om hur personer med nära koppling till tandläkarutbildningen fick förtur. Att föräldrar använde kontakter för att påverka barnens chanser och att kommittén genom gentjänster till andra tandläkare själva avancerade i sina karriärer. När jag via databasen bekräftat att det fanns bäring i vittnesmålen använde jag konkreta exempel i rundringningen till kommittén för att bekräfta hur antagningen gått till i uppenbara jävsituationer.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Diverse uppgiftslämnare från tandläkarskrået. Universitets- och högskolerådet, Universitetskanslersämbetet, Riksdagsbiblioteket, Riksarkivet, Utbildningsdepartementet, diverse politiker och politiska experter, forskare i utbildning, pedagogik, rekrytering, odontologi mm, Sociala medier, Socialstyrelsen, Skatteverket, Researchgate, Retriever, Lexbase, Acta publica, diverse tandläkarföreningars hemsidor.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Jag hade inga kontakter inom tandläkarvärlden så arbetet med att "komma in på insidan" tog sin tid. När det väl lossnat fick jag många tips och information som hjälpte vidare i researchen men det var väldigt svårt att få folk att ställa upp framför kameran. Några personer kunde tänka sig att berätta om de fick göra det anonymt men vi bedömde att det inte skulle hjälpa berättandet. Tandläkarskrået litet och vill man ha en karriär som specialist eller forskare ska man inte bråka med de högst upp i hierarkin, de vi granskade. Vi fick heller ingen intervju med kommitténs ordförande och fick istället använda intervjuerna med kommittéledamöterna.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
8 månader. Första tre månaderna ägnades åt bakgrundsresearch, kartläggning av tandläkare och samtal med källor. Vi inledde sedan arbetet med försöka berätta bakgrunden till lokala urval och intervjuade politikerna som låg bakom reformarbetet. Databasbyggandet pågick under hela processen och var mycket tidsödande. Att göra tv av ett gräv som handlar så mycket om siffror var en utmaning. Att det också handlade om lokalt urval gjorde det inte lättare då få känner till att det ens finns. Tillsammans med redigerare Jocke Söderqvist, redaktör Hasse Johansson och fotograf Lovisa Thuresson kom idén att vi skulle bygga scener av all fakta och tillsammans med grafiker Fredrik Ekdahl försökte vi göra det så pedagogisk och lätt som möjligt. När det var några veckor kvar drog sig två viktiga källor sig ur och ordförande för kommittén, som tidigare lovat en intervju, vågade inte längre ställa upp. Motiveringen var att ”hon tyckte det var obehagligt”. Istället fick telefonsamtal till kommittéledamöter och föräldrar som tidigare arbetat på KI bli en del av berättandet. För att få närvaro filmade vi de flesta telefonsamtalen inne och utanför KI.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
När jag i arbetet med researchen ville begära ut anteckningar kommittén gjort i uppenbara jävsituationer de senaste 15 åren fick jag svar att det aldrig gjorts. Strax därefter införde KI en internrevision och kort innan publicering fick vi ut tjänsteanteckningar där man påpekade att det måste göras framöver. I skrivande stund pågår fortfarande internrevisionen av hela odontologiska institutionen. Efter programmet sänts krävde Karolinska Institutets styrelses ordförande Mikael Odenberg en genomlysning av hela processen och ett utbildningsprogram i jävshantering. I december 2019 beslutade KI att ändra antagningsmetoden till tandläkarutbildningen. Man minskade kvoten och kommer se över hela processen. Rektor Ole Petter Ottersen initierade en översyn av universitets jävsregler och vill skapa en “rättssäker och transparent process”. Politiker från vänster och höger reagerade efter programmet. Liberalerna krävde förändring i en interpellation till Matilda Ernkrans, minister för forskning och högre utbildning. I november 2019 gjorde regeringen en tvärvändning i frågan om alternativt urval. Från UHR:s uppdrag att utöka till fler utbildningar till att UHR och UKÄ nu får i uppdrag att granska alla alternativa urval i Sverige. I en interpellationsdebatt i riksdagen hänvisade Ernkrans till att vår granskning som anledning till att man nu ska granska alla Sveriges högskolor med alternativa urval. https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/interpellationsdebatt/karolinska-institutets-antagning-till_H710120 Utöver regeringen och KI har DN, SVT, Omni, Aftonbladet, Expressen, Fokus, GT, P4 extra och ett stort antal lokaltidningar via TT-texter rapporterat om granskningen. Krönikören Margit Richert skrev på SVD “Alla ska med, i alla fall på toppen. Föräldrar försäkrar sig om att den omsorgsfullt valda utbildningen ger armpuffar åt de barn som inte själva flyter överst. Och duger inte betygen (trots en generös inflation på det området) finns, som fallet med KI visar, andra vägar in.”
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej.