Guldspaden Vinnare 2019

Störningen

Tillbaka
Vinnare av Guldspaden 2019 i kategorin Bok Se bidrag: Bidrag (.pdf, 2 MB) Kategori Bok Vinnare Katarina Bjärvall Christoph Fielder Publiceringsdatum 2019-01-30

BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT

"Störningen" avslöjar de faktorer som samverkar till att få antalet adhd-diagnoser att skjuta i höjden: En mäktig läkemedelsindustri som driver på för att marknadsföra diagnosen mot sjukvård, forskning och allmänhet. En digital vardag där vi peppras med intryck. Och inte minst en skola, ett arbetsliv och ett sjukvårdssystem som hetsar fram mätbara resultat och snabba vinster. Till det kommer myndigheter – framför allt Socialstyrelsen och Läkemedelsverket – som står handfallna inför utvecklingen, eftersom de är beroende av forskning framtagen av läkemedelsindustrin.

PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?

De senaste tio åren har antalet barn som får en adhd-diagnos femfaldigats i Sverige och nu ökar diagnoserna ännu snabbare bland vuxna. Den vedertagna förklaringen är att psykiatrin har blivit så mycket bättre på att identifiera adhd. Men det är inte hela sanningen. Boken avtäcker strukturer som inte tidigare har granskats i Sverige och lyfter fram en rad uppseendeväckande förhållanden: * Av femtio adhd-experter som granskas i boken har 24 sponsrats av läkemedelsbolag på olika sätt – de tar emot forskningspengar, anlitas som föredragshållare och de medverkar i reklambroschyrer. En del redovisar dessa samarbeten i jävsdeklarationer och liknande dokument, andra mörkar dem. * Adhd-diagnosen har sedan den första adhd-medicinen godkändes i Sverige 2002 marknadsförts hårt av läkemedelsbolagen. Psykiatriker och psykologer får till sina kliniker ta emot broschyrer som de förväntas placera i väntrummen eller dela ut till patienter. En del av materialet är riktat till barn, i form av serietidningar. Läkarna blir också inbjudna till konferenser i samband med att nya mediciner lanseras. Eftersom möjligheterna till riktig fortbildning är begränsade är det vanligt att läkarna nappar. Studier visar att läkare som utsätts för denna form av påtryckningar blir mer benägna att skriva ut de mediciner som marknadsförs. * En del av reklamsatsningarna anmäls till de granskningssystem som finns hos både Läkemedelsverket och Läkemedelsindustriföreningen, men fällningar är ytterst ovanliga. De exempel på reklam som jag anmälde inom ramen för min research friades samtliga, av Läkemedelsverket utan någon form av dokumentation. * Enligt förvaltningsjuristen Olle Lundin utgör myndigheternas direkta och indirekta beroende av de bolag som tillverkar adhd-medicin brott mot minst tre lagar: regeringsformen, lagen om offentlig anställning och högskolelagen. * Det faktum att adhd-medicinerna ofta är mycket effektiva ger en särskild dynamik. Barn och föräldrar vet att medicinen kan rädda ett barns skolgång. Vuxna vet att den kan kan ge direkt effekt på arbetskapaciteten. Detta, tillsammans med de förändringar som New Public Management har medfört inom svensk sjukvård, har gett en slagsida som har gynnat adhd. Bokens granskning visar att när alla diagnoser har ett pris och debiteras inom landsting och regioner så blir adhd-diagnosen särskilt lönsam för alla inblandade: beställarenhet, utredarenhet, landstingspolitiker, arbetsförmedling och rikspolitiker. Och förstås för patienterna. * Lärare och elevhälsopersonal är mycket benägna att slussa barn som uppvisar någon form av problem till adhd-utredningar. Ofta görs det mot föräldrarnas vilja, visar forskning som lyfts fram i boken. Intervjuer med lärare bekräftar detta. * Det förekommer att personer som inte har några adhd-symtom vill ha en diagnos för att komma över medicin, antingen som prestationshöjare eller som partydrog. Medicinen är både narkotika- och dopningsklassad. Boken visar, bland annat genom intervjuer med brukare, att det finns en svart marknad framför allt bland studenter. En enkät i boken till Sveriges större studenthälsomottagningar visar att detta är närmast okänt bland de ansvariga där. * Flera stora forskningsstudier från bland annat USA visar också att barn som har en sårbarhet för adhd och som spelar mycket dataspel löper en stor risk att få förvärrade adhd-symtom. Denna forskning har inte uppmärksammats i Sverige annat än genom "Störningen".

HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?

Jag har i många år skrivit artiklar om skolan för olika lärartidningar. Under reportage ute på skolorna har jag sett vilken betydelse adhd-diagnoser kan ha i klassrummet – hur lärare ser positivt på att barn får en diagnos och får medicin. Jag har också, genom mina egna barn, fått veta hur vanligt det är att adhd-medicin säljs svart på svenska skolor. Flera av mina tidigare böcker handlar också om hjärnan – jag har skrivit en bok om mobiltelefonens påverkan på vårt inre (Var är du?, 2011) och en om hur hjärnans belöningssystem gör att vi köper saker vi inte behöver (Yes!, 2015). En annan faktor bakom "Störningen" var att jag har skrivit flera granskande artiklar (i tidningen Publikt och i Ordfront Magasin) om svensk forsknings beroende av kommersiella företag. Till detta kom en rapport om adhd-diagnosens utveckling som journalisten Ingrid Carlberg har skrivit på uppdrag av Socialstyrelsen. Det var när jag läste den som jag fick verklig lust att börja lägga ihop alla olika bitar till ett adhd-pussel.

VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?

Jag har läst hundratals forskningsrapporter, en del svenska men de flesta amerikanska (se bokens källförteckning). Jag har också gjort ett stort antal intervjuer med lärare, speciallärare, forskare i Sverige och USA, psykologer, psykiatriker, företrädare för läkemedelsbolag samt med ansvariga inom Läkemedelsverket, Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skolinspektionen och andra myndigheter och med representanter för en rad landsting och regioner. Liksom förstås med personer som själva har adhd eller vars barn har diagnosen. Till detta kommer de egna granskningar jag gjort av 50 adhd-experters alla relationer till läkemedelsbolag, av spelrummet för reklam för adhd-medicin och av hur en adhd-utredning egentligen går till. För denna senare undersökning wallraffade jag som anhörig till en vän som genomgick en adhd-utredning. Utredningen löper som en röd tråd genom boken.

VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?

Se ovan. Boken innehåller nästan 500 noter och nio sidor lång källförteckning. Det mesta av källorna är forskningsartiklar, men där finns också många myndighetsrapporter flera hundra bilder på reklambroschyrer.

VILKA PROBLEM UPPSTOD?

Det största problemet var min egen bristande sakkunskap. Även om jag hade skrivit ett par böcker som fördjupat mina kunskaper om hjärnan så var jag rädd att sakfel skulle smyga sig in. Detta försäkrade jag mig mot genom att låta tre psykiatriker fackgranska manuset. Inga stora fel upptäcktes, men jag kunde rätta en rad små misstag. Ingen av de många recensionerna har påtalat något sakfel. Ett annat problem var den laddning som omger adhd-diagnosen. Debatten om damp för tjugo år sedan kastar skuggor och jag fick ofta fördomsfulla frågor: Är du en sån där som tror att adhd inte finns? Då kunde jag lugnt förklara att jag vet att adhd finns och kan innebära stort lidande och att jag granskar strukturer, inte personer. Ytterligare ett problem var att tre intervjuade personer ville dra sig ur när de fick läsa de avsnitt som byggde på intervjuerna. En var chefen för ett utredningsföretag som kritiseras för slarviga utredningar. De andra var rektorn och kuratorn vid en skola i Frankrike som visserligen nästan inte har några adhd-diagnoser men där disciplinen är stenhård och mycket avskräckande. Jag och förlaget bestämde oss för att kraven på strykningar var orimliga. Efter publiceringen har dessa intervjupersoner inte hörts av.

VAD ANSER DU VIKTIGAST?

Boken är en enhet med ett starkt och sammanhållet berättardriv. Men kapitlen Reklamen, Experterna och Makthavarna innehåller de största avslöjandena. Kapitlet Koncentrationen sammanfattar bokens slutsatser.

HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?

Jag har arbetat med boken under två och ett halvt år – kanske ett och ett halvt år effektiv heltid.

VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?

”Det är en viktig och oroande bok Katarina Bjärvall skrivit, och hennes bild av hur besvärliga människor medicineras för att anpassas till systemet mynnar i en hel samhällsdiagnos”, skrev Lars Linder i Dagens Nyheter den 14 februari 2019. ”Författaren har gjort ett gediget journalistiskt arbete, och hon lyfter fram alla orsaksfaktorer som måste tas med i beräkningen. Den tilltagande stressen i vardagslivet, en alltmer konkurrensutsatt arbetsmarknad, en skola i pedagogisk kris, skärmmissbruket, en hälso- och sjukvård som inte räcker till, vinsthungriga läkemedelsbolag och en uppsjö av konsultbolag och utredningsfirmor som erbjuder sig att ställa diagnoser och lära oss hur vi ska ta hand om våra störda hjärnor”, skrev Fredrik Svenaeus i Svenska Dagbladet den 4 februari 2019. ”Det finns all anledning att läsa denna briljanta, trovärdiga bok som bidrar med en kritisk hållning och värdefulla kunskaper.” /Bibliotekstjänst ”En nyanserad, balanserad och välskriven bok om ett accelererande problem. /…/ Störningen har de kvaliteter som gör den till ett standardverk om adhd. Den borde läsas av alla berörda: patienter, läkare, psykologer och beslutsfattare inom vårdområdet.” /tidningen Socialpolitik ”Ännu en gång har Katarina Bjärvall, som förut bland annat skrivit om mobilanvändning och konsumtionshysteri, förtjänstfullt satt fingret på ett samhälle som utvecklas åt ett håll vi borde förfäras över.” /Beata Hansson, tidningen Klass ”Störningen är en obehaglig men viktig bok, som borde läsas av både lärare och elever.”/Holger Nilén, tidningen Folkhögskolan ”Fallet ADHD är en nästan perfekt illustration av de ekonomiska villkorens betydelse för psykiatrins utfall.”/Hanna Bornäs, tidskriften Respons ”En väldigt spännande bok med många journalistiska ingångar.” /Tilde de Paula, TV4:s Efter fem. Aftonbladet gjorde en nyhet på boken med rubriken "Ny bok: Adhd-experter är köpta av industrin" https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2KG0n/ny-bok-adhd-experter-ar-kopta-av-industrin

HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?

Nej.