Sök
Kategori
Storstadstidning
Nominerade
Matilda Gustavsson
Förutom ovanstående deltog följande personer
Alla de arton kvinnorna är med på bild, fyra med namn, fjorton anonyma. Bilderna är tagna på olika platser i Sverige och i Storbritannien av DN-fotograferna Beatrice Lundborg, Alexander Mahmoud och Mark Earthy. I de uppföljande artiklarna har jag arbetat tillsammans med DN:s reporter Hugo Lindkvist.
Publiceringsdatum
2017-11-21
Var publicerades jobbet?
Dagens Nyheter
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp. I decennier har en central person i svenskt kulturliv utsatt kvinnor för sexuella trakasserier och grova övergrepp. Mannen – som i min granskning kallas för Kulturprofilen - har nära band till Svenska Akademien, och flera av händelserna ska ha ägt rum i lägenheter som ägs av Akademien: en i Stockholm, en i Paris. Mannens beteende har varit känt bland många i kulturvärlden sedan 1980-talet.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
”Alla vet och alla har vetat. Men de blundar, vill inte veta hur illa det egentligen ligger till. Många har hört vad vi kallas, ’flickorna på Klubben’” Så säger en av kvinnorna i min granskning. Kulturprofilen var konstnärlig ledare för Klubben, en legendarisk kulturscen i Stockholm som under nästan tre decennier samlade sin tids stora röster - från Nobelpristagare och internationella kompositörer till Sveriges främsta skådespelare, konstnärer, akademiker och författare. Klubben, som Kulturprofilen ägde tillsammans med sin fru, en kvinna som sitter i Svenska Akademien, finansierades till stor del av offentliga medel. Av Stockholms stad. Av Kulturrådet. Av Stockholms läns landsting. Och av Svenska Akademien, vars intima relation till Klubben också syntes i deras återkommande närvaro vid evenemangen. I min granskning vittnade arton kvinnor om att Kulturprofilen utsatt dem för sexuella trakasserier och grova övergrepp. Några av dem hade drabbats då de arbetade svart på Klubben, och flera av händelserna hade ägt rum i lägenheter som ägs av Akademien. Mannen ska enligt vittnen också ha läckt Nobelpristagare i litteratur i förväg. Avslöjandena blottlade inte bara Kulturprofilens beteende utan också hur tunga kulturpersonligheter och institutioner år ut och år in möjliggjort dem: det var en publicering som bröt decennier av tystnad och som skakade den svenska kulturvärlden i grunden. Särskilt Svenska Akademien synades, och den omvittnat svårgranskade och slutna institutionen hamnade i vad många beskrev som en av deras djupaste kriser någonsin. Styrkan i min granskning låg i ett unikt intervjuarbete som genomfördes under lång tid, men också i hur materialet presenterades. Jag hade en formmässig vision som handlade lika mycket om texten som om bilderna, och alla de arton kvinnorna, också de som valt att vara anonyma, porträtterades var för sig av fotograferna Beatrice Lundborg, Alexander Mahmoud och Mark Earthy (som reste över hela Sverige, och i Storbritannien). När Kulturprofilen avslöjades den 21 november 2017 bestod Dagens Nyheters förstasida av rad efter rad av individuella kvinnoporträtt.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
I början av oktober avslöjade New York Times att den amerikanska filmproducenten Harvey Weinstein i decennier utsatt kvinnor för övergrepp och trakasserier. Alla i Hollywood hade vetat. Ingenting hade hänt. Vittnesmålen om honom startade en flodvåg och snart berättade kvinnor från hela världen om liknande erfarenheter: #metoo. I Sverige gick några författare ut på sociala medier och vittnade om att de utsatts för trakasserier av Kulturprofilen. Det var deras historier som fick mig att inleda granskningen av honom: av hans verksamhet och mäktiga nätverk.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Jag djupintervjuade kvinnor som vittnade om sexuella trakasserier och övergrepp. Att ha upprepade samtal var viktigt för att komma så nära sanningen som möjligt. I samma syfte intervjuade jag vittnen till deras berättelser: människor som sett övergreppen med egna ögon eller som – i egenskap av att vara kvinnornas terapeuter/vänner/syskon – tidigt fått händelserna berättade för sig. Jag har även fått ta del av privata dagböcker, mejl- och sms-konversationer Jag intervjuade också personer med god insyn i kulturvärlden, Svenska Akademien och kretsen kring Klubben. Sammantaget har jag pratat med ett 30-tal olika personer. Svenska Akademien klassas som ”offentlig korporation och anstalt”, en stiftelse- och företagsstruktur med mycket begränsad insyn, men tack var insatta källor kunde jag belägga att de förfogar över en våning i Paris sjätte arrondissement, liksom att de – via särskilda handelsbolag och stiftelser - äger fastigheter på flera platser i Stockholm. Avstämningar kunde sedan göras mellan fastighetsregister och de platser som kvinnorna uppgett att övergreppen ägt rum på. Slagningar i bolagsregister och offentliga handlingar från alla institutioner som stöttat Klubben gjorde det möjligt att belägga dels hur omfattande det ekonomiska biståndet varit, och dels att Klubben uppgett sig sakna anställda under tidsperioder då flera kvinnor jag talat med arbetat där mot kontant betalning. Klubbens verksamhetsplaner under åren 2000 – 2017 har även gett mig insyn i Kulturprofilens nätverk, och belagt Svenska Akademien ekonomiska stöd – samt ledamöternas återkommande närvaro i programmen.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Offentliga handlingar från de biståndsgivande institutionerna: Stockholms stad, Kulturrådet och Stockholms läns landsting. Klubbens verksamhetsplaner, fastighetsregister, bolagsregister, arkivmaterial: allt som skrivits om Kulturprofilen i svensk press sedan 1980-talet. Vittnesmål: flera röster som oberoende av varandra beskriver samma händelser. Kvinnornas privata dagböcker, mejl- och sms-konversationer. I uppföljningarna fick jag och min kollega Hugo Lindkvist även fram brev och mejl som skickats till riksmarskalken, till kulturministern och till Konstnärsnämnden, och som motiverade varför Kulturprofilen dels borde tilldelades en kunglig orden och dels få statlig inkomstgaranti på livstid, så kallas konstnärslön: skrivelser signerade av ledamöter i Svenska Akademien.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Att prata om sig själv som ett offer för sexuella trakasserier och övergrepp är för de allra flesta svårt och psykiskt krävande. Att berätta om den sortens erfarenheter för en okänd journalist - och att dessutom göra sin historia offentlig och låta sig fotograferas - är långt ifrån självklart. Några få kvinnor visste omedelbart att de ville prata om vad de utsatts för av Kulturprofilen, andra tvekade länge. Jag var tydlig med hur anonymisering fungerar i praktiken - även runt bildmaterialet - och såg till att alltid vara alltid tillgänglig om någon hade frågor eller tvivel. Hela granskningen vilar på de relationer och förtroenden som under flera veckors tid byggdes mellan mig och de arton medverkande kvinnorna. Avgörande var också att berättelserna kunde styrkas och jag fick, utöver samtal med vittnen, ta del av flera kvinnors dagboksanteckningar, sms eller mejlkonversationer. Att på ett respektfullt sätt förklara varför jag behövde gräva i deras privatliv var svårt, men det underlag jag fick fram gav granskningen sin tyngd. Även detaljerna kring Svenska Akademiens bostäder var krävande att belägga (se beskrivning under ”arbetsmetoder”).
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Den första publiceringen, den 21 november, med rubriken: 18 kvinnor: Kulturprofil har utsatt oss för övergrepp
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
5 veckors heltidsarbete
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Granskningen och uppföljningarna fick ett enormt genomslag: de dominerade på sociala medier under flera veckor, och kommenterades på såväl kultursidorna som i Aktuellt och i Studio ett. I en tidig intervju avslöjade Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius att hon anlitat en advokatbyrå för att utreda alla ledamöters relation till Kulturprofilen, och om han haft inflytande över deras priser och stipendier. Svenska Akademien beslutade sedan vid sitt gemensamma torsdagsmöte att alla ekonomiska band med mannen skulle brytas. Sara Danius meddelade också den samlade pressen att Kulturprofilen utsatt ”ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid kansliet” för “oönskad intimitet”. Även Stockholm Stad och Stockholms Läns landsting sa att de inte skulle bevilja Klubben fler ekonomiska bidrag, och kulturminister Alice Bah Kuhnke ville ta tillbaka den kungliga orden som hon själv godkänt och överlämnat till Kulturprofilen Klubben stängdes ner. Tio kvinnor polisanmälde Kulturprofilen och i mitten av december inledde Kammaråklagare Christina Voigt en förundersökning. Nyheten spred sig internationellt: den plockades upp av nyhetsbyråerna AP och AFP och ledde till artiklar i allt från franska Le Monde och tyska Der spiegel till amerikanska New York Post.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
nej