Sök
Kategori
Storstadstidning
Nominerade
Emmylou Tuvhag, reporter
Linus Sundahl Djerf, fotograf
Jani Sallinen, reporter
Förutom ovanstående deltog följande personer
Anna Tiberg, huvudredaktör
Alexander Rauscher, illustratör
Henrik Malmsten, visuell redaktör och illustratör
David Standar, webbredaktör och sociala medier
Jessika Olofsson, videoredaktör
Fredrik Tideman, printredaktör
Isak Andersson, printredaktör
Publiceringsdatum
22 februari 2024 – 17 maj 2024.
Var publicerades jobbet?
Svenska Dagbladet, print och digitalt.
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
I en unik kartläggning visar vi att landets sköraste patienter utsätts för sexuella övergrepp på flera olika låsta psykiatriska avdelningar i Sverige – förövarna är anställda inom psykiatrin. Vi har visat att ansvariga på vårdavdelningar döljer misstänkta övergrepp, förnekar dem – och att mörkandet sker med liknande tillvägagångssätt oavsett avdelning och plats i landet. Vi avslöjar även hur bristen på rutiner bidrar till att övergreppen kan ske. Trots att det finns larm runt vissa vårdanställdas riskbeteende stoppar inte arbetsgivaren den anställde. Låsta psykiatriska avdelningar är en riskmiljö, det råder en extrem maktobalans mellan patient och personal. Det gör att det finns en påtaglig risk för sexuella övergrepp mot patienter. Ändå saknas kunskap, strategier och en helhetsbild av problemet inom den svenska psykiatrin. Allt det här är sammantaget tidigare okänt för allmänheten.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Genom vår undersökande journalistik – och med hjälp av patienternas berättelser – visar vi flera systemfel inom svensk sluten psykiatri som möjliggör för personal att begå sexuella övergrepp på patienter. Vi avslöjar hur vårdchefer tar del av patienternas tidiga larm, men ändå helt struntar i att prata med de utsatta, eller ens tro på dem – patienternas berättelser tystas återkommande ner. Granskningen är unik i omfattning och sett till de systematiska bristerna som avslöjas. Det var tidigare helt okänt för allmänheten att problemet var så utbrett. Vi visar hur psykiatriavdelningar anställt vårdare dömda för grova våldsbrott, struntar i larm kring misstänkt personal och låter bli att polisamäla misstänkta sexuella övergrepp. Vi avslöjar hur regionens högre skikt får larm om våldtäkter på avdelningar, men polisanmäler inte anställda förrän vi granskar fallen, flera år efter övergreppen. Vi avslöjar hur avdelningar i brist på personal tar tillbaka anställda som förgripit sig på patienter. Granskningens centrala avslöjande är att det här problemet finns på låsta psykiatriska vårdavdelningar över hela landet. Berättelserna från de utsatta är samstämmiga: Jag blev inte trodd.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Två år innan granskningen startade hade vi kontakt med källor som larmade om sexuella övergrepp inom psykiatrin. Vi tyckte att tipset var intressant, men extremt svårt att belägga. Senare valde vi att smalna av ämnet kraftigt. Vårt fokus blev på sexuella övergrepp på unga vuxna patienter som utsatts av personal på slutna psykiatriska avdelningar. Här är maktoblansen mellan personal och patient extrem. Att smalna av området för vår granskning var avgörande för att kunna bevisa att det finns en systematik i hur övergreppen kan ske. Enskilda fall av övergrepp hade det tidigare rapporterats om. Vi ville nu visa att detta inte var “arbetsmiljöproblem” på enskilda avdelningar utan att det faktiskt finns en systematik i övergreppen.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Vi kom i kontakt med drabbade kvinnor via organisationen Opsynliga, genom att kontakta målsägarbiträden i brottmål, genom att berätta om vår granskning i relevanta kanaler i sociala medier och genom att gå igenom anmälningar till patientnämnder och Ivo. Att lyssna och ge tid var avgörande för att vinna förtroendet. Vi kom tidigt överens om ett eget förhållningssätt – vi arbetade utifrån hypotesen att kvinnornas berättelser var sanna. När vi hade en tydlig bild av vad som kunde ha skett i ett fall började vi testa hypotesen. Vi använde oss av en rad källor för att bekräfta eller förkasta hela eller delar av hypotesen. Bland källorna: kvinnornas journaler, enskilda sjukhus interna rapporter och dokument, nedlagda polisutredningar, vittnesmål, inspelade samtal, kommunikation mellan patienter och utpekad personal (såsom sms, mejl och brev) och kommunikation mellan patienter och vårdinrättningen. I vissa fall orkade inte kvinnorna själva begära ut och/eller gå igenom sina journaler och vi kunde då arbeta med fullmakt. Vi kartlade förövare, och byggde personkort på varje utpekad personal. Där ingick fotografi på förövare, händelsebeskrivning och vilka systemfel som var relevanta för respektive fall. Vi gjorde detaljerade timelines för respektive fall. Genom att berätta om journalistikens syfte och grunder kunde vi granska patienternas påståenden på ett systematiskt sätt utan att de kände sig ifrågasatta. Att samtidigt i ett tidigt skede förklara vår roll som reportrar var viktigt för att tydligt kommunicera vilka förväntningar de kunde ställa på oss. Under flera månaders tid hade vi regelbunden kontakt med de utsatta kvinnorna. Vi hade kontakt på sms, via telefonsamtal, videosamtal och fysiska möten. Stora delar av den digitala kommunikationen gick via appen Signal. Deras vilja att öppna dörren till sina journaler, kommunikation med förövare och sjukvårdspersonal blev motorn i vårt arbete och det gjorde också att vi senare kunde ställa arbetsgivare till svars med hårda fakta. Tiden var en viktig faktor för att vinna förtroende hos de unga kvinnor som deltog, men också för att försäkra oss om att de fattade väl förankrade beslut om sin medverkan i projektet. Måendet för dessa kvinnor kunde pendla snabbt, avgörande för oss var att deras vilja att medverka inte påverkades av deras tillfälliga känslotillstånd. Vi använde oss av kontaktpersoner till de kvinnor som deltog i projektet. Vi möjliggjorde också för dem som ville att komma i kontakt med andra utsatta som deltog i granskningen. För flera av kvinnorna blev denna kontakt ett viktigt stöd. Vi kom i kontakt med många utsatta och många kvinnor orkade inte gå igenom den granskning som arbetet krävde. Vi stängde aldrig någon dörr och försökte heller aldrig övertala någon att delta. Allt deltagande skedde på de unga kvinnornas villkor, vilket också var en metod som vi tidigt bestämde oss för.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Visselblåsare, många utsatta unga kvinnor (flera än de som förekommer med namn och bild i granskningen), vårdpersonal, tidigare vårdanställda, organisationer och experter hjälpte oss att komma i mål med denna omfattande kartläggning. Övriga källor som användes var fullmakter, patientjournaler, sms, fotografier, inspelade samtal, telefonlistor, mejlkonversationer, handskrivna brev, data från patientnämnder, dokumentation från Ivo, förundersökningar och nedlagda förundersökningar, domstolshandlingar, internutredningar, sociala medier och personbilder från Skatteverket.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Vissa av våra case hade svårt att minnas namn, datum och plats. Vi fick då tillsammans göra omfattande tidslinjer och gräva efter dokumentation för att hitta detaljer och testa deras berättelse. De utsatta kvinnornas mående pendlade stort under granskningens gång. Därför var det viktigt att ha kontaktpersoner att kontakta när den drabbade inte gick att nå. Flera kvinnor lades in för sluten psykiatrisk vård under arbetets gång, vilket bidrog till att projektet tog extra lång tid. Det fanns också många fler kvinnor som vi kom i kontakt med, som inte orkade genomgå en granskning av sina fall. Deras trauman var inte bearbetade, och deras psykiska mående fortfarande för dåligt. Vi tackade alltid för deras mod att berätta för oss, och deras information bidrog till granskningen, även om fallen inte blev fokus för vårt arbete. Det tyngsta bortfallet från projektet stod Lisa för. Bara veckor före publiceringen fick vi beskedet att Lisa valt att ta sitt liv. Vi tvekade på om vi kunde publicera hennes historia. Det visade sig att Lisa hade skrivit i sitt avskedsbrev att hon ville att hennes berättelse skulle publiceras. Även Lisas allra närmaste stod bakom publiceringen. En försvårande omständighet var att Lisa hade en liten dotter och en komplicerad relation till barnets far. Vi behövde därför ta hänsyn även till dottern i publiceringen. Vi informerade fadern om den planerade publiceringen och lät honom ta del av alla bilder före publiceringen, vilket han var tacksam för.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Psykologen hör av sig till Jenny – vill ha grovt sex. Sahlgrenska medger brister, och att man kan ha ljugit för tillsynsmyndigheten. Vårdaren straffade Julia: “Jag var blå överallt” Trots varningssignaler fick vårdaren ensam ta patienten på permissioner. Lisa blev inte trodd efter larm om övergrepp. Lisa avslutade sitt liv under tiden vi granskade hennes fall. “Skammen är inte längre min – den är hans”. Sju kvinnor berättar om övergrepp inom sluten psykiatrisk vård. Anmäldes för våldtäkt – ändå fick han återvända Manlig sjuksköterska begick flera våldtäkter på sköra patienter.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Cirka sex månader. 22 februari 2024 – 17 maj 2024. Alla texter samlade här: https://www.svd.se/story/sexuella-overgrepp-i-psykiatrin
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Regeringen fattade med anledning av vår granskning beslut om att Socialstyrelsen ska starta en omfattande kartläggning. I den ska man utreda flera av de problem vi avslöjat, Utredningen ska vara klar 2027. I fallet Julia ledde granskningen till att regionen fattade beslut om att den tidigare vårdaren kan polisanmälas. Vi har också fått höra av vårdpersonal att vår granskning har lett till diskussion på vårdavdelningar runt om i landet. På vissa ställen fick personal för första gången veta att det finns rutiner kring hur larm om sexuella övergrepp ska hanteras – som de aldrig hört talas om tidigare.
HAR AVSLÖJANDET FÅTT MEDIALT GENOMSLAG, I SÅ FALL VILKET?
Vi har deltagit i TV4 Nyhetsmorgon samt TV4 Efter fem. Vi har även deltagit i tidningen Journalistens grävpodd. Tidningen Altinget skrev om vår bevakning. ETC publicerade en debatt-artikel i frågan. Flera organisationer har också lyft vår bevakning, såsom NSPH. Stort genomslag i sociala medier och digitala forum.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej