Sök
Kategori
Etermedia riks dokumentär
Nominerade
Erik Palm
Ola Christoffersson
Sven Bergman
Förutom ovanstående deltog följande personer
Axel Björklund, redaktör och ansvarig utgivare SVT Uppdrag granskning
Thomas Blom, frilansfotograf
Ecofilm, Martin Falklind, fotograf
Ecofilm, Johan Falklind, fotograf
Hans Berggren, makrofilmare natur
Publiceringsdatum
3 augusti 2022
Var publicerades jobbet?
SVT uppdrag granskning
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Granskningarna ”Den sista ålen” och “Ursprungsålen” tar oss med till bakgården av vår rena gröna el. En verklighet dold bakom taggtråd och förbudsskyltar. Där varningarna klingat ohörda och åldöden fått fortsätta. Vi har fått lära oss att det är vi, som fiskar ål, som äter ål, som orsakat utrotningen av ålen. En bekväm “sanning” för den miljardindustri som har huvudansvaret för åldöden. Granskningen avslöjar med unika bilder, vittnesmål och genom djupgående kartläggning hur den stora åldöden skett - och får fortsätta - i vattenkraftverkens turbiner. Granskningen avslöjar också hur Sverige löser sitt åtagande att rädda ålen genom “kreativ bokföring” av siffror och genom en politik av “konstgjord andning” där Sverige når målen genom att importera vilda ålyngel, fångade av samma hotade ålbestånd. I reportagen granskas och motbevis den rådande forskningen, och det avslöjas att Sveriges plan för att rädda ålen bygger på ett stort räknefel.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Publiceringarna innehåller en rad avslöjanden och förhållanden som inte tidigare varit kända hos allmänheten. Reportagen riktar ljuset mot en undergranskad miljardindustri, som kommit undan med en verklighetsbeskrivning som granskarna kan visa inte stämmer. Visar att miljöanpassningen av vattenkraften, som nu dessutom pausats av regeringen, till stora delar är en greenwash där miljön i vissa älvar och åar ska få ”kosta” enstaka promille av vattenflödet. Granskningen krävde ett tålmodigt arbete i en komplex naturvetenskap - och en kartläggning av snårig forskning, som publiceringarna avslöjar utgår från felaktiga antaganden. Fotarbete på fältet, databaser, historiska källor, ansvarsutkrävande, unika bilder och vittnesmål - granskningarna omfattar det mesta ett gräv kan innehålla. Men ”Den sista ålen” är mer än en granskning av forskare, politiker och kraftbolag. Den är också en svindlande resa genom historien, naturen och det existensiella. Förvandlar betraktarens syn på ålen. Från otäck slemmig fisk till fascinerande och vackert väsen. Och med tonträff och balans väcker våra känslor, kanske rent av vår vilja, att rädda en uråldrig djurart. Och i förlängningen oss själva.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Det forskare benämner ”det sjätte massutdöendet” pågår framför våra ögon. Det senaste var för 65 miljoner år sen då hälften av jordens arter dog ut. Då, en meteorit. Nu vi, människan. Artdöden är enligt FN ett lika stort hot som klimatkrisen. Men hamnar ofta i skymundan. Vi ville visa hur de två ödesfrågorna är intimt sammanflätade, och ställs mot varandra då det ligger i maktens och profitens intresse. Vi valde en varelse som gäckat vetenskapen länge. Patrik Svensson väckte intresset för ålen med sin fantastiska bok “Ålevangeliet”. Vi ville granska den politik, de myndigheter och den miljardindustri som så fullständigt misslyckats med att rädda den unika arten - och därmed många andra arter som är på väg att försvinna.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Utöver de metoder som beskrivs på andra håll i anmälan – fotarbete på fältet, genomgång av forskning, öppna intervjuer, källarbete, filmning av åldöden mm - byggde vi tre databaser. Den viktigaste lösningen för att hålla ålen från turbinerna är sk fiskvägar, eller faunapassager. Placeringen av vattenkraftverk är sekretessbelagd information av myndigheterna. Sverige har cirka 2100 vattenkraftverk. 380 ägs av sex av de största kraftbolagen som lovat att rädda ålen. SMHI som för registret över dammar avslog vår begäran. Då hittade vi en entusiast som har kartlagt alla kraftverk. Vi fick tillstånd att använda hans data. Vi hämtade data om fiskvägar från en enkät till vattenkraftbolagen och kunde verifiera dem med en databas från myndigheterna där dessa lösningar registrerades. Genom att analysera kunde vi eliminera otillräckliga lösningar som till exempel bara skyddade ålen från att simma uppströms, men inte nedströms. Vi kunde skapa en egen databas för att analysera och kartlägga lösningar för att rädda ålen, fiskpassager, samt till sist skapa en Sverigekarta som visade alla kraftverk och på vilka – oerhört få – ställen som kraftbolagen skapat fungerande fiskvägar. Alltså hur lite konkreta åtgärder bolagen gjort trots att de åtagit sig att rädda ålen. Den andra databasen byggde vi upp från unika data från historiska fiskinventeringar i svenska sjöar från år 1523 och framåt. Dessa data användes för att visa hur ålen fanns överallt i sjöar och vattendrag i hela Sverige utom i fjällen. Vi kunde visa hur ålen i princip dött ut uppströms dammar och kraftverk. Den tredje databasen som byggde en “ålbalans”. Vi samlade data över ål som registrerats kommit till resp lämnat Sverige - eller dött i svenska vatten. Den innehöll alla historiska uppgifter om ålen sedan 1920-talet då SCB förde statistik. Hur mycket yngel sk glasål som ansågs invandrat från Saragassohavet till olika älvar och åar, fiskats historiskt i sötvatten och i Östersjön, samt hur mycket som ansetts dött i vattenkraftverk. Vi gjorde sen analys i tre steg. 1. SCBs siffror indikerade direkt en orimlighet i svensk ålforskning när i princip all ål som producerats i svenska sötvatten ska ha fiskats upp- ÅRLIGEN - på 20-talet. 2. Efter att även ha sett på mikronivå, bla fallet Ätran, att forskningen om ålbestånd i sötvatten var tveksam och kraftigt underskattade historiska beståndet av ål i sötvatten behövde vi även få ett makroperspektiv på Sveriges ålbestånd i sötvatten. 3. För att kunna genomlysa hela den svenska ålforskningen tog vi kontakt med Danmarks ledande ålforskare som kontrollräknade. Vi lät göra en Benchmark där det visade sig att Sveriges forskare misstänks ha räknat kraftigt fel. Det kan röra sig om ett fel där Sverige bör ha uppskattningsvis cirka 30 gånger större ålbestånd i sötvatten än angivit. Detta får till konsekvens att åldöden varit större än tidigare känt och räddningsinsatserna för ålen alltför små, vilket gynnar ffa kraftbolagen.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Rapporter från HAV, Havs- och vattenmyndigheten. Ålplan från Jordbruksverket. Svensk och internationell forskning forskning om ålen. ICES forskningsrapporter om ålen och uppgifter om ålyngel och ålproduktion i olika länder. Hundratals vetenskapliga artiklar om ålbestånd. Anonyma och öppna källor hos kraftbolagen, myndigheter (tex länsstyrelser) och forskare i Sverige, Danmark, England och Holland. Yrkes- och fritidsfiskare. Biologer och ekologer. Sammantaget över 60 personer. SMHI:s dammregister och sjö och älvdata. Vattenkraft.info om svenska vattenkraftver. World lake database som är en databas över sjöar. SCBs fiskedata. Databasen åtgärder i vatten som länsstyrelserna och HAV byggt. Pike-databasen över historiska ålfångster sen Gustav Wasas tid.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Åldöden göms undan av kraftindustrin bakom taggtråd och förbudsskyltar. Det var en utmaning och krävde etiska överväganden hur åldöden skulle kunna dokumenteras utan att bryta mot några lagar och förbud. De unika bilder som är centrala för granskningen är möjliga att filma bara några få dagar om året - om faktorer som vattenflöde, måne och temperatur samverkar. Och den spillra som finns kvar av ålbeståndet gör att det dessutom finns oerhört få ålyngel numera som försöker vandra upp för åar och älvar - och också att antalet vuxna utvandrande ålar som hackas till bitar i kraftverken är en bråkdel av antalet så sent som på 80-talet. Det krävde därför flera år av att vara standby och invänta de sommarnätter då ålynglen väljer att vandra upp från havet, eller de mörka höstnätter då de stora blankålarna väljer att vandra tillbaks till havet. Placeringen av vattenkraftverk är sekretessbelagd av myndigheterna eftersom det anses vara känslig infrastruktur. Det fick vi runda genom att bygga en egen databas och använda andra källor. Forskningen har utvecklats sedan ålplanen antogs. Det är en förmildrande omständighet till att det blivit fel. Det gör det svårare att bevisa att siffrorna var grovt felbedömda från början, med för små bedömda bestånd och för liten räddningsinsats. En annan svårighet var den typ symbios som finns mellan vissa myndigheter, kraftindustrin och forskarvärlden - som leder till lojalitet och beroenden som gör hela ålfrågan svår att navigera och tränga igenom.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Granskningarna ”Den sista ålen” och “Ursprungsålen” är nödvändiga i vår tid. När likgiltighet och förakt för vetenskap och evidens breder ut sig krävs berättelser om varför vi behöver bry oss. Om vad som står på spel. Artdöden är lika allvarlig som klimatkrisen. ”Den sista ålen” visar hur de två ödesfrågorna är sammanflätade, men ställs mot varandra då det ligger i maktens och profitens intresse. Men granskarna visar också på det ljusa. Att det finns hopp. Att åldöden i kraftverken kan stoppas. Och inte behöver vara en uppoffring utan gagnar inte bara vår natur utan också oss människor.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Cirka 7 månader, med avbrott för flera andra jobb. Men inspelningarna har gjorts över flera års tid, för att kunna ta de unika bilder som är så viktiga för avslöjandet. Vi styr inte över naturen…
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
“Den sista ålen” blev en ögonöppnare för många. Den gav en helt ny tidigare för allmänheten dold förklaring till varför den mytomspunna fisken dör ut. Det blev omöjligt för de multinationella kraftbolagen att undkomma sitt ansvar för utrotningen av ålen. Vattenfall finansierade omedelbart på nytt satsningar för att rädda ålen. Andra kraftbolag följde efter. Ålen och vattenkraften har hamnat på dagordningen, medialt och politiskt. HAV gav SLU i uppdrag att göra en omräkning av svenska ålbeståndet. Sveriges regering beslutade att för 15 miljoner kronor under tre år 2022-24 göra en utvärdering av den svenska ålförvaltningen (av Formas, som anlitar internationella forskare, istället för tidigare enbart SLUs forskare som granskningen ifrågasatte.)
HAR AVSLÖJANDET FÅTT MEDIALT GENOMSLAG, I SÅ FALL VILKET?
Ja, i såväl “gammelmedia” men ffa i sociala medier. Reportagen har berört många, ålen och åldöden har blivit en “snackis” i många sammanhang. Fiskvägar som räddar ålen - och andra fiskar - blev oerhört populära i sociala medier. Journalisterna bakom “Den sista ålen” blev nominerade till Stora journalistpriset, vilket gav ytterligare uppmärksamhet. Vattenkraften pekas i politiska debattartiklar nu ut som orsak till åldöden. Regeringens paus av miljöanpassningen av vattenkraften ifrågasätts nu med argumentet att det dödar ålen. Programmet Ursprungsålen används redan som film på museum.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej, inte vad vi känner till.