Sök
Kategori
Storstadstidning
Vinnare
Magnus Wennman
Staffan Lindberg
Förutom ovanstående deltog följande personer
Sofia Boström, digital story
Paul Wallander, grafik
Mia Carron, redaktör
Publiceringsdatum
2023-06-11
Var publicerades jobbet?
Aftonbladet
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Vår granskning har kunnat visa att: - Kläder som H&M samlar in i sina butiker, som man utlovat ska tas om hand på miljövänligast möjliga sätt, skickas med extremt långväga och fossila transporter till fattiga länder i tredje världen utan möjligheter att ta emot dem, där plaggen riskerar att dumpas eller brännas okontrollerat. - H&M:s partners har sedan årsskiftet också skickat mer än en miljon plagg till Ghana, det land som bedöms ha drabbats värst av textilavfall på jorden. - H&M skickar också hela kläder som kan återanvändas till anläggningar där de mals ner, tvärtemot löftet till kunderna.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Varje år tillverkas 100 miljarder plagg i världen, något som orsakar större klimatutsläpp än allt flyg och all sjöfart tillsammans. H&M:s återtagningsprogram av kläder har funnits i tio år och är det största i sitt slag i världen. Varje år samlas uppemot hundra miljoner plagg in från kunderna. Insamlingen spelar en nyckelroll i H&M:s gröna omställning, som ska göra den globala modekedjan helt cirkulär. Genom massiv kommunikation vill H&M försäkra kunder, investerare och lagstiftande politiker att de extrema miljöproblemen kopplade till snabbmode är på väg att lösas. Löftet är tydligt: vi ska lugnt kunna shoppa vidare. Genom att använda en för oss ny journalistisk metod – digitala blåtandsspårare/airtags – har vi kunnat avslöja verkligheten bakom H&M:s insamlingsprogram. Det är varken grönt, hållbart eller cirkulärt utan beroende av långväga fossila transporter till länder utan möjligheter att ta emot dem, där enorma mängder plagg dumpas eller bränns och där importen av använt snabbmode har skapat en miljökatastrof. Vi kan visa vilka som betalar det verkliga priset för H&M:s insamling, fattiga människor som förlorar sitt levebröd när naturen, vattendragen och stränderna förstörs.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Efter att ha publicerat en granskning av utsläppen från H&M:s modefabriker i Bangladesh blev vi i december 2023 kontaktade av en anonym källa som uppgav att en stor del av de använda kläder som H&M samlar in i sina 4 000 butiker i världen skickas till fattiga länder, där de riskerar att dumpas eller brännas utan kontroll. Efter att bestämt oss för att undersöka detta blev det första steget att hitta en fungerande metod. Under samtal med forskare och aktivister föddes idén att gömma så kallade airtags i kläderna, för att på så sätt kunna spåra dem.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Varken på H&M:s hemsida eller i någon av företagets års- eller hållbarhetsredovisningar nämns något om vad som händer med kläderna som kunderna lämnar in, utöver allmänna formuleringar om att varje plagg ska återvinnas på miljövänligast och mest ansvarsfulla sätt. Inte heller från myndighets- eller forskarhåll fanns någon information om detta. Aktivister och miljöorganisationer kunde komma med påståenden, men dessa saknade genomgående konkreta belägg. För att komma vidare var det därför avgörande att vi på ett obestridligt sätt skulle kunna slå fast vart plaggen faktiskt tog vägen. Det var så idén om att gömma digitala spårare (airtags) kom till. Vi beslutade oss för att köpa tio begagnade H&M-plagg i kända second hand-butiker i Stockholm. Det var väsentligt att samtliga plagg skulle vara av god kvalitet (utan hål, fläckar eller andra fel) men i övrigt i varierande material och av olika slag, för att utfallet skulle bli representativt. Av samma skäl lämnade vi också in plaggen, med de gömda spårarna, i ett flertal olika butiker. Klädernas positioner skärmdumpades kontinuerligt och ett flertal gånger varje dag, då tidigare kartpositioner inte sparas. Genom att jämföra plaggens positioner med Google maps och andra källor gick det att få fram tillförlitlig information om platsen, till exempel gick det att på så sätt att få information om plagget hamnat på en specifik sorteringsanläggning eller textilmarknad eller om det fortfarande befann sig på resa. Även om det kunde gå långa tider då spårarna inte skickade signaler, till exempel då de befann sig ute till havs, fungerade idén som planerat och möjligliggjorde därmed att kläderna spårades. I slutänden kunde vi slå fast att H&M verkligen skickar kläder till länder där de riskerar att dumpas och brännas okontrollerat. Den andra bärande delen var att knyta H&M till det värst drabbade landet, Ghana. Här använde vi oss av så kallad spegeldata från Ghanas tullmyndighet, som vi kunde få ut med hjälp av två oberoende men samstämmiga internationella sajter för handelsdata. Datan visade samtliga exportsändningar från Tyskland sedan årsskiftet. Genom airtagsen hade vi fått fram namnet på de tre tyska sorteringsföretagen H&M använder, vilket gjorde det möjligt att söka fram deras leveranser i den omfattande datan. Den granskande delen kompletterades med besök i två berörda länder, Benin och Ghana. Resorna syftade till att samla in ytterligare observationer och vittnesmål om vad som händer med H&M-kläder på plats, bland annat från säljare, miljöaktivister och myndighetspersoner samt till att visa på problemets vidd och komplexitet.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
+ Digitala spårare (airtags) som gav information om klädernas positioner och förflyttningar. + Google maps, som kunde ge fördjupad information om positionerna. + Tulldata från Volza och Export Genius över hur H&M:s partners exporterat kläder till Ghana. + Rapporter som beskriver problemet med textilavfall från EU, olika länder, samt olika samarbets- och frivilligorganisationer. + H&M:s egen kommunikation på webbsida (nuvarande samt arkiverad åtkomlig genom Wayback machine) och i års- och hållbarhetsredovisningar samt läckt intern kommunikation. + Ett stort antal intervjuer, öppna och bakgrund, med personer med kopplingar till H&M, forskare, politiker, aktivister, myndighetspersoner och lokala vittnen. + Egen dokumentation och egna observationer på plats i Västafrika.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Arbetet var tids- och tålamodskrävande. Kläder kunde försvinna till havs eller bli liggande i veckor och till och med månader utan att skicka signaler. Gamla positioner sparas inte, så för att inte riskera att förlora information var det nödvändigt att gå in och "läsa av" positionerna flera gånger om dagen. Av integritetsskäl, för att inte riskera att spåra någon slutlig köpare av plaggen, var vi hela tiden beredda att använda den särskilda funktion som finns i airtags för att permanent avaktivera spåraren. Detta skulle bara bli aktuellt i ett fall, där vi bedömde att ett plagg som hamnat i Rumänien kunde ha nått en slutkund. På plats i Ghana mötte vi motstånd från vissa intervjupersoner som kände sig hotade av granskningen. Vi tvingades radera bilder och kördes vid ett tillfälle bort från en marknad. Att H&M:s ledning till en början vägrade att ställa upp på intervju och därmed undgick svåra följdfrågor försvårade inledningsvis granskningen.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
De två första delarna är viktigast: - avslöjandet hur H&M:s kläder fraktas enorma sträckor för att hamna i länder där de riskerar att dumpas. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/O8PAyb/har-dumpas-h-m-kladerna-du-atervinner - avslöjandet om hur H&M:s leverantörer skickat en miljon plagg till Ghana. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bgW3ld/har-ar-snabbmodets-ground-zero Höstens uppföljning, som visar att 6 av 10 plagg hamnat i ”dumpningsländer", fördjupar bilden: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0QxkyA/modets-morker-5-av-10-h-m-plagg-hamnar-i-afrika
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Vi arbetade med projektet under fem månader, effektiv tid ungefär 2-3 månader.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
H&M och partnern Remondis har efter granskningen beslutat att starta interna utredningar (resultatet av dessa har hittills inte kommunicerats). Trycket på vd Helena Helmersson har varit högt och kritiken mot hennes bemötande av uppgifterna har varit stark, såväl medialt som från investerarhåll. Storägare och fondförvaltare har krävt särskilda samtal om det som kommit fram. Avslöjandet har också använts på politisk nivå i debatten om EU:s nya textilstrategi och behovet av att påföra modekedjor som H&M ett så kallat utökat producentansvar, EPR.
HAR AVSLÖJANDET FÅTT MEDIALT GENOMSLAG, I SÅ FALL VILKET?
Genomslaget i andra medier har varit väldigt stort, sammanlagt rör det sig om hundratals publiceringar i svenska och internationella medier, allt ifrån stora breda medier som SR, DN, TV4, Yle, Helsingin Sanomat, NRK, Bild, Bloomberg till internationella branchtidskrifter fokuserade på klimat- och textilfrågor samt skribenter med betydande räckvidd i sociala medier. Utöver att referera till vårt gräv det gjorts egna vinklar, uppföljningar, fördjupningar och ansvarsutkrävande. Det har även skrivits ett flertal kommenterande texter, på kultur- och ledar- och kolumnistplats.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej, inte vad vi vet.