Hundfabriken, Nominerad Guldspaden 2017

Tillbaka

Nominerad till Guldspaden 2017 i kategorin Etermedia riks Se bidrag: Bidrag (.zip, 398 MB)

Kategori Etermedia riks Nominerade Markus Alfredsson Victoria Gaunitz Mikael Sjödell Angela Wiese Edeler Anne Skjerning Förutom ovanstående deltog följande personer Annika H Eriksson (producent) Publiceringsdatum I Kaliber: 16 oktober, 23 oktober, 30 oktober, 6 november och 13 november. Nyhetsinslag i sändes även i Ekot löpande under publiceringsveckorna. Var publicerades jobbet? Sveriges Radio Kaliber

BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT

Den granskande serien Hundfabriken kunde bl.a. avslöja att: • Försvarsmakten köpte in schäfertikar för mångmiljonbelopp utan att det annonserades ut någon offentlig upphandling. Något som sannolikt bryter mot lagen. • Hundarna kostade i snitt över 200 000 kronor styck, vilket enligt en rad experter och uppfödare är mer än tio gånger det normala för hundar utan särskilda meriter. • Hundarna kom vanligtvis från Tyskland – men köptes in via mellanhänder. Ofta en hundhandlare i Danmark, som har nära kopplingar till den tjänsteman som jobbat med att leta upp och testa avelshundar. Mellanhanden använde också närstående som bulvaner i sina affärer med Försvarsmakten. • I tidigare led hade hundarna kostat betydligt lägre belopp. Vi kunde bland annat visa att en hund som Försvarsmakten köpt in för ca 250 000 kronor bara en månad tidigare kostat runt 19 000 kronor. • Den danske mellanhanden uteslöts från det tyska schäferhundsförbundet, eftersom han sålt en hund med förfalskade papper för stora summor pengar. Trots det fortsatte Försvarsmakten att köpa hundar av honom. • Flera av de dyra hundarna var sjuka eller hade problem med allergi eller klåda, vilket gjorde att de inte kunde användas i avel. Andra blev inte dräktiga. Hälften av de inköpta hundarna fick inga valpar som kunde användas vidare i avel. Många av de ”kasserade” avelshundarna skänktes bort gratis. • Försvarsmakten lyckas, trots att de föder upp omkring 200 valpar om året, inte leverera tillräckligt många hundar av god kvalitet till polisen. Målet om att stå för hälften av polisens nya hundar 2017 är långt ifrån uppfyllt.

PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?

Kaliber har i en serie program kunnat visa hur Försvarsmaktens världsunika avel på schäfer fungerat bakom den polerade ytan. Vi har avslöjat spelet bakom Försvarsmaktens prestigeprojekt, där personliga kontakter spelat större roll än lagar och regler. I en dramaturgiskt välgenomtänkt följetång visar vi hur Försvarsmakten misslyckats med att leverera det antal hundar som var tänkt, trots att avelsprogrammet kostat hundratals miljoner. Vi har gjort över hundra intervjuer, bringat ordning i svårtolkade avelsdatabaser och läst tusentals sidor av fakturor, protokoll och veterinärjournaler. Vi har ringt mängder med samtal till tyska hunduppfödare, knackat dörr hos bulvanförsäljare i Danmark och skaffat oss kunskap om alltifrån schäfrars anatomi till regelverk i internationella hundorganisationer. Vi kunde visa hur en fuskavstängd hundhandlare i Danmark tjänade stora pengar på att köpa schäfertikar billigt i Tyskland och sälja dem dyrt till Försvarsmakten. Hundar som kostat under 20 000 kronor kontinenten såldes bara dagar senare till Försvarsmakten för över en kvarts miljon. Hundar som sen ofta visade sig vara olämpliga för avel – och skänktes bort gratis. Mellanhanden var personligen bekant med en tjänsteman på Försvarsmakten som jobbat med inköpen. Och affärerna skedde ofta genom att närstående till mellanhanden fungerade som bulvaner i kontakten med Försvarsmakten. Ingen offentlig upphandling annonserades ut. Det nära samarbetet med Danmarks Radios Efterforskerne är också ett utmärkt exempel på hur bra det kan bli grävande redaktioner jobbar tillsammans, över nationsgränserna.

HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?

Tips.

VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?

Programmen bygger på en mycket omfattande research, både vid skrivbordet och genom att prata med folk. Vi fick snart klart för oss att det fanns många infekterade konflikter i hundvärlden, som också spillde över på Försvarsmakten. Mycket av det vi fick höra gällde personliga vendettor, som var ointressanta för publicering. Men vi fick också konkreta uppgifter om att det var något märkligt med upphandlingen. Vi begärde tidigt ut dokument från Försvarsmakten, bland annat fakturor gällande hundinköpen, och fick bekräftat att priserna var så höga som vi fått höra. Vi gjorde också tidigt intervjuer med FHTE på deras testanläggning i Märsta. Vi ville tidigt se hur de arbetade och få höra deras version av historien. Vi granskade sedan de påståenden som gjorts under intervjuerna. Mycket av researchen gick ut på att hitta uppgifter om enskilda hundar. Vem köptes den ifrån? Vilka var ägare i tidigare led? Hur gick det för hunden efter att den hamnat hos Försvarsmakten? Fick den valpar? Var den sjuk? Avlivades den? Vi ägnade mycket tid åt att tvätta och sortera data ur Försvarsmaktens s.k. ”hundregister” – fyra rätt otympliga Excelfiler som krävde mycket bearbetning för att bli begripliga. Vi digitaliserade också stora mängder dokument och skapade egna databaser över de hundar som köpts in. Parallellt pågick ett arbete med personkartläggning och samtal med uppgiftslämnare och experter. Vi ringde otaliga samtal till personer som haft med hundarna att göra: uppfödare, tidigare ägare, fodervärdar. Bland annat ringde vi ett stort antal samtal till Tyskland för att ta reda på vad hundarna kostat i tidigare led. Det visade att Försvarsmakten hade köpt in en majoritet av sina hundar via en och samma mellanhand, som har personliga kopplingar till en tjänsteman på Försvarsmakten. Och att hundarna som Försvarsmakten köpt för över 200 000 kronor tidigare kostat mindre än en tiondel så mycket. Genom ett samarbete med Danmarks Radio kunde vi kartlägga de som sålt hundar till Försvarsmakten. Det visade sig att en del stort antal hundar sålts av personer som var släkt eller på andra sätt hade kopplingar till den danske mellanhanden. Mellanhandens svärmor bekräftade att hon agerat bulvan åt honom.

VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?

• Ett mycket stort antal intervjuer, både med öppna och anonyma källor. Försvarsmaktsanställda, hunduppfödare i Sverige och utomlands, poliser, fodervärdar och många, många fler. • Försvarsmaktens hundregister. Fyra stycken Excelfiler med uppgifter om runt 1800 hundar. Krävde mycket bearbetning för att bli begripliga. • Fakturor gällande 59 av Försvarsmaktens inköpta avelstikar. • Gåvobrev och köpeavtal gällande samtliga hundar som lämnat Försvarsmakten. • Veterinärjournaler gällande ett stort inköpta och framavlade hundar. • Testprotokoll gällande ett stort antal inköpta och framavlade hundar. • Uppgifter ur avelsdatabaser från både Svenska kennelklubben och register utomlands, för att få uppgifter om meriter, hundars släktträd, ägare m.m. • Artiklar ur svenska och utländska hundsportstidskrifter. • Uppgifter ur polisens register över tjänstehundar. • Kvitton och prisuppgifter från tidigare ägare till Försvarsmaktens avelstikar i Tyskland och Danmark. • Sociala medier har använts både för personkartläggning och för att hitta uppgifter om vad som hänt enskilda hundar. • Personresearch byggd på uppgifter från Skatteverket, domar m.m.

VILKA PROBLEM UPPSTOD?

Vi hade stora problem med att få ut ett komplett underlag från Försvarsmakten. Vi hade bett om att få ut fakturor för alla inköpta hundar. Men ju mer vi jobbade med materialet, desto fler hundar upptäckte vi att vi saknade fakturor för. Vi gjorde flera propåer, och fick vid varje tillfälle ut ytterligare något dokument. Men en del fakturor var helt enkelt spårlöst försvunna. Vi fick därför utgå från ett ofullständigt material. En annan utmaning låg i att få tag på Försvarsmaktens hundregister. Försvarsmakten ville inte skicka det till oss, men efter en del påstötningar fick vi ta del av det på plats, på allmänhetens dator. Där kunde vi enkelt ta en kopia på det. Registret visade sig vara en mycket otymplig Excelfil, som innehöll många felkällor, och byggde på manuell kopiering av stora informationsmängder. Vi fick ägna mycket tid åt att städa upp det. Dessutom kvarstod hela tiden frågan om uppgifterna gick att lita på. Mycket tid fick ägnas åt att dubbelkolla uppgifter ur registret med uppgifter i andra handlingar och databaser. En andra utmaning var att vi fick mycket motstridiga uppgifter om vad som egentligen var normala inköpspriser för schäferhundar. Vi hörde av oss till en mängd uppfödare runtom i Sverige, men många har legat i konflikt med Försvarsmakten. För att få en objektiv bedömning hörde vi av oss till Agria Djurförsäkringar. Vi berättade att vi tittade på handel med hundar – men inte vilken uppfödare som vi granskade. Genomgående har det tagit lång tid att få ut allmänna handlingar från Försvarsmakten. Vi arbetade därför länge med projektet vid sidan av våra ordinarie arbetsuppgifter. Vi ville veta vad avelshundarna kostat i tidigare led. Men vi visste inte vilka de tidigare ägarna var. Genom att titta på hundarnas registrerade namn hos Försvarsmakten kunde vi se vilken kennel de ursprungligen kom ifrån. Att sedan hitta telefonnummer till kennlarna var en utmaning i sig – många tyska hunduppfödare visade sig vara mer analoga än vi är vana vid. När vi sedan fick tag på dem visade det sig att många av hundarna sålts redan som valpar. En del var hjälpsamma och såg till att vi fick nummer till köparna. Det blev ibland långa kedjor av telefonsamtal för att faktiskt komma fram till den som ägt hunden innan den såldes till Försvarsmakten. Vi hade också svårt att få svar från Försvarsmakten på några av våra viktigaste frågor. Vi ville intervjua den som kommit överens med säljarna om priserna på hundarna. Men Försvarsmakten kunde – eller ville – inte svara på vem som förhandlat priserna. När vi fått tag på dokument som tydligt visade på hur mellanhandens gigantiska vinstmarginaler så ville vi träffa Försvarsmakten för en ny intervju. Det fick vi inte. Till en början fick vi ställa frågor per e-post, men till sist fick vi besked att inga fler frågor skulle besvaras av hundtjänstenhetens personal. Det var också tydligt att de mellanhänder som sålt hundar till Försvarsmakten ogärna ville prata med oss. Trots att vi både ringt, skickat mail och knackat på lyckades vi aldrig få tag på den person som levererat flest hundar till Försvarsmakten.

VAD ANSER DU VIKTIGAST?

Del 2: Pengarna Del 3: Blodslinjerna Del 4: Mellanhanden

HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?

Två reportrar lade cirka 14 veckors effektiv arbetstid vardera på projektet. Ytterligare två personer från SR arbetade med research (datatvätt i Excel samt samtal till Tyskland), och lade ungefär en vecka vardera på projektet. Dessutom arbetade en kollega på Danmarks Radio med att kartlägga och kontakta hundförsäljare i Danmark. Arbetet skedde utspritt under drygt ett års tid.

VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?

Vi fick oerhört många reaktioner och konkreta tips under publiceringens gång. Sannolikt fler än vi någonsin fått tidigare. Också våra kollegor på Danmarks Radio fick mängder av tips, efter att de publicerat sitt program. Granskningen fick även god spridning i andra medier. Försvarsmakten meddelade i samband med det sista programmet att de skulle göra en utredning av hundaffärerna. Efter tre veckor meddelade de att FHTE:s personal inte gjort något fel. Försvarsmaktens internrevision gjorde en granskning, som bland annat kom fram till att de har förtroende för att ingen av de medarbetare som hanterat inköpen ”berett ärendena för att skaffa sig ekonomisk vinning”. Polisens Nationella korruptionsgrupp upprättade en polisanmälan, men ingen förundersökning inleddes. Riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (KD) ställde frågor till försvarsministern om hundaffärerna och Försvarsmaktens kostnadskontroll.

HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?

Ja. Tre anmälningar har nyligen inkommit till Granskningsnämnden. I skrivande stund har ingen av anmälningarna tagits upp för prövning.