SökJURYNS MOTIVERING
”För ett tålamodskrävande och modigt gräv utfört i en farlig kriminell miljö om en lokal maffias uppgång och fall”.
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Boken presenterar Sveriges största polisutredning och rättsprocess mot organiserad brottslighet någonsin på ett överskådligt och initierat sätt, samtidigt som den går bakom kulisserna på åklagarens och i förlängningen mediernas bild av händelserna och orsakerna som ledde fram till flera mord i den kriminella miljön i Södertälje. Där åklagaren målar upp en bild av en konflikt mellan två gäng om den illegala spel- och lånemarknaden i Södertälje, visar boken att den i huvudsak handlade om en personlig konflikt mellan några få barndomsvänner som med åren accelererade bortom kontroll. En av de döda var en känd fotbollsspelare i Assyriska. Boken ger också en bredare och djupare bild av hans kriminalitet och skälen bakom mordet på honom. Grävets stryka ligger i att den här dolda världen öppnas upp för allmänheten och dessa personers liv och leverne träder fram relativt närgånget och nyanserat samtidigt som denna miljö och personer blir mer begripliga.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Det är ett samtidsdokument och en nyckel till att förstå en av vår tids mest brännande samhällsproblem – den organiserade gängbrottsligheten. Jag har grävt i tiotusentals sidor förundersökningsmaterial och andra dokument, samt fått intervjua personer som vanligtvis inte låter sig intervjuas av journalister. Genom tålmodigt arbeta har jag fått dessa misstänksamma yrkeskriminella att öppna upp sig och dela med sig av sina berättelser. Tillsammans med övrig källmaterial ger boken en annan bild av karaktärerna, händelsekedjan och dess orsaker.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Jag hade granskat den organiserade brottsligheten i Södertälje och följt polisutredningen och rättegångarna mot Nätverket som reporter för P4 Radio Stockholm. Jag insåg snart att det här är ett stycke samtidshistoria som behövde berättas från början till slut, och bokform var bästa sättet.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Första fasen: Insamling av förundersökningsmaterial och annan relevant informationen från polis, tingsrätter, försvarsadvokater och åklagare. Materialet bearbetades och strukturerades: Vad är viktigt och inte, vad går att bekräfta och inte, vem är vem och deras inbördes relationer, och vari ligger storyn, och hur ska man ska indexera detta massiva material på cirka 60 000 sidor för att lättare navigera i och snabbt hitta i när det behövdes vid t ex faktakoll mm? Andra fasen: Efter 4-5 månader hade jag en överblick över materialet. Under tiden hade jag också lagt ut krokar för intervjuer med medlemmar ur Nätverket. Jag gick igenom barndomsvänner som kände folk i Nätverket, genom advokater och så egna kontakter som ledde fram till flera möten med medlemmar ur Nätverket som samtliga hänvisade mig till ledaren. Efter 7-8 månader in på arbetet med boken fick jag träffade ledaren som gick med på att låta sig och sina vänner intervjuas. En period med många intervjuer följde som genomfördes på en del märkliga miljöer som svart- och illegala spelklubbar, i bilar, kaféer och restauranger, inte sällan på kvällar och nattetid. Kriminella är i regel nattaktiva varelser. Intervjuerna transkriberades och sedan följde en ännu längre period där uppgifter faktakollades mot andra muntliga och skriftliga källor. Under tiden intervjuade jag även utredare, försvarare, offer, målsägare, vittnen, forskare och en del informella möten och samtal med anonyma källor i den kriminella miljön. Det fanns dock en del kriminella och vissa vittnen och målsägare som inte ville ställa upp på intervjuer. Tredje fasen: Insamling av nyhetsartiklar, underrättelserapporter, offentliga rapporter, böcker och övrig litteratur som var relevant för boken. Detta skedde dock parallellt med fas ett och två. Fjärde fasen: Att hitta berättelsen, sovra i materialet och strukturera upp det ytterligare för att sedan få ner det i text. Centrala händelser, centrala personer, röda tråden, vändpunkter mm. Men parallellt med skrivandet fortsatte jag göra fler intervjuer och samla in mer källmaterial, detta pågick ända fram till bara några veckor innan publiceringen av boken. Femte fasen: Line –by –Line. Cirka tre månader innan publicering inledde jag det mycket slitsamma arbetet med att gå igenom texten mening för mening och faktakolla alla uppgifter igen. Det interna manuset har över 1200 fotnoter. I ett så stort källmaterial är det lätt att årtal, namn, händelser mm hamnar snett under arbetets gång, i synnerhet när manuset skickas fram och tillbaka mellan författaren och förlaget så många gånger. Och mycket riktigt rökte jag fram en hel del faktafel under denna fas.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Se även ” Noter” i boken. Skriftliga: förundersökningsmaterial, åtal, domar, underrättelserapporter, offentliga rapporter och utredningar, böcker och pressmaterial. Pressmaterialet bestod av omkring 300 artiklar och reportage, 50-tal tv- och radioinslag, 60-tal böcker, uppsatser och rapporter. Utöver det hade jag tillgång till sekretessklassad underrättelseinformation genom en läckt databas över gängen i Stockholm som kriminalunderrättelsetjänsten sammanställt och som jag fick av kriminella. Listan består av hundratals gängmedlemmar uppdelade efter gängen och orterna de kommer ifrån, och specifik värdefull info om varje medlem med tillhörande bilder. Muntliga: djupintervjuer med medlemmar i Nätverket och vänner till dessa personer, målsägare, vittnen, försvarare, polis och åklagare, och andra i Södertälje som stod personerna och händelserna nära. Intervjuerna bandades och transkriberades och bestod av cirka 600 sidor.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Väldigt många. Det första var att hantera det stora förundersökningsmaterialet och sovra i det – allt är huller om buller där. Till sist började jag jobba med scener och strukturerade materialet därefter med källhänvisningar. Sedan tog det tid att få möten med medlemmar ur Nätverket och intervjuer med andra kriminella på båda sidor av konflikten, samt anhöriga till dessa och målsägare. Nätverket var mer samarbetsvillig än t ex fiendesidan. När jag väl började intervjua uppstod snart problemet med att jag intervjuade för många för fort; vissa fraktioner i Nätverket var inte riktigt inspelade på vem jag var och blev oroliga, och snart hade jag ett embargo på halsen. Dessutom mördades en av mina viktigaste källor under arbetets gång vilket gjorde mig känslomässigt involverat i arbetet och ett tag blev jag orolig över min egen förmåga att vara opartisk och neutral. Men detta gick över, och sedan började jag om med att skapa nya och djupare relationer med andra medlemmar i Nätverket för att kunna fortsätta jobbet. Ett annat, tidigt, problem var rädslan för att utnyttjas av vissa intervjupersoner. Vad är sant, och vad är intervjupersonernas olika motiv? Ännu svårare blev det när vissa viktiga personer inte ställde upp på intervjuer samt att alla hatade varandra. Faktakollen i denna miljö är inte enklaste. Många som vet något ställer inte alltid upp på intervjuer, och misstänksamheten mot journalister är stor. Utöver det var flera viktiga karaktärer döda. Trots dessa avbräck lyckades jag lösa faktakollen med hjälp av intervjuer med anhöriga, släktingar, vänner, intervjuer med polis, åklagare, försvarare, och läsning av förundersökningsmaterial samt material från avlyssnade telefonsamtal mm. De döda och de som inte ställde upp på intervjuer fick också sina röster hörda genom förhörsmaterial, anhöriga, andra intervjupersoner samt avlyssnade telefonsamtal mm. Ett mödosamt arbete som krävde stor noggrannhet, källkritik och analys av materialet, samt förmågan att röra sig i denna miljö och förstå dess koder, seder och regler. Ekonomin var ett annat problem. Jag lämnade min inlasning på SR för att ägna mig åt boken på heltid. Efter sex månader tog förskottet för boken slut. Ekonomin blev därför ett återkommande problem under de fem år jag jobbade med boken. Jag fick belåna bostaden några gånger tills banken satte stopp för det, vilket tvingade mig att ta vikariat på radion för att ha råd att fortsätta med arbetet. Efter boken publicerades utsattes jag för attacker och varningar av olika slag, samt människor som hoppade av olika projekt kopplade till boken pga av rädsla.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
...
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Fem år
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Boken har fått ett varmt mottagande. Recensionerna har generellt varit goda, i synnerhet det journalistiska arbetet har lyfts fram som bokens starkaste sida. Här är några axplock ur recensionerna: Aftonbladet Kultur: ”Baris Kayhan är till vardags grävande journalist på Sveriges Radio, och grävt har han verkligen gjort här: genom tiotusentals sidor förundersökningar, polisförhör, avlyssnade samtal, rättegångsprotokoll och tidningsartiklar. Inte minst har han själv intervjuat såväl poliser som medlemmar i nätverket. Resultatet är en så detaljrik och närgången skildring av en grupp vänner och släktingar som blev osams, att den i sina delar närapå liknar ett slags empiriskt grundmaterial.” Föreningen Dast : "Det är en inträngande och bitvis spännande skildring av ett kriminalhistoriskt drama, som kanske inte sett sitt slut. Det är också en journalistisk bragd att, på det sätt författaren gått till väga, systematiskt insamla, bearbeta och presentera så mycket information. SVDs ledarsida: ”... är en modern Hamlet och en nyckel för att förstå svensk gängkriminalitet … Det är skrivet som en roman, men inga namn är fingerade. Och texten är inte riskfri; när boken skulle bli ljudbok hoppade skådespelaren av rädsla av i sista stund. Boken handlar om människor, inte politik. Men mellan raderna finns många av de politiska frågor vi behöver besvara.” Göteborgs-Posten: "För den som gillar dokumentär kriminalhistoria – och vi är några stycken – finns det en hel del nyheter att snappa upp ur Nätverket. Baris Kayhan, som här debuterar som författare, är mycket trovärdig, en insider som vet vad han skriver om, hemmastadd i de miljöer som beskrivs. /…/ Researchen lämnar inga tvivel, jobbet är grundligt gjort. /…/ Det är emellertid i första hand en modig bok. Att namnpublicera i stort sett alla inblandade torde vara långt ifrån ofarligt. När Baris Kayhan nyligen signerade sitt verk i en bokhandel i Södertälje attackerades han av en man som sprutade stinkspray på honom. Det hade inte förvånat om budbäraren varit betydligt tyngre beväpnad.” Kommunalarbetaren: ”Kayhan har gjort ett gediget journalistiskt arbete, och trots det komplicerade materialet och stora persongalleriet håller han tråden genom hela boken.” Journalisten: ”Nätverket är ett spännande samtidsdokument, men också en nyckel till att förstå hur kriminella grupperingar som den i Södertälje kan uppstå”. Kollegor har lyft fram modet att skriva om ämnet så öppet, ärligt och närgånget och namnpublicera samtliga, medan läsare hört av sig och berömt att boken varit så lättläst, särskilt från personer som sällan läser böcker. Försäljningssiffrorna visar också att den tagits emot väl.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej