SökBESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Sverige har tappat kontrollen över arbetsmarknaden. Företag används som brottsverktyg och människor exploateras som en bricka i den kriminella ekonomin. För skattebetalare kostar illa utförda upphandlingar miljarder varje år. Inga uppföljningar av kontrakten görs. Beställarna litar blint på pappret, vilket innebär att aktörer som vinner anbud i princip kan ta in vilken arbetskraft som helst, strunta i skatter och pyssla med osanna fakturor utan att bli påkomna. Inte ens facket med LO i spetsen kontrollerar sina kollektivavtal i praktiken med ett laglöst arbetsliv som följd. När Chilo greps utanför statsministerns bostad rapporterade media om städerskan som ett säkerhetshot. Men statsministerns städerska avslöjar ett land och en politik som på kort tid förvandlats. Arbetslivskriminaliteten ändrar ordningen i hela branscher. Och faktum är att städbranschen är lika smutsig som bygg. Svartarbete förekommer inte bara i statsministerns hem utan på våra folkvalda politikers arbetsplats.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Jag har med en människonära metod granskat arbetlivskriminaliteten i många år, och nu i boken lagt pusslat som visar hur Sverige, en gång föregångslandet i världen, tappat det. Det blir tydligt genom städbranschen hur vi på kort tid monterat ner båda skyddet för arbetstagare och kontrollen av arbetsgivare, liksom hur ett företag som ska finnas till för de svagaste på arbetsmarknaden istället slår undan fötterna på seriösa arbetsgivare, vilket lämnar kriminella och statens eget städbolag kvar i upphandlingarna, vilket styrks i både rapporter från Riksrevisionen och Konkurrensverket som släpptes efter att ”Rent åt helvete” utkommit.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Boken var planerad redan innan Chilo från Nicaragua greps på statsminister Magdalena Anderssons garageinfart. Men när det skedde blev hon en tydlig huvudperson och jag kunde gå tillbaka i historien genom socialdemokratin, arbetarrörelsen och övrig politik och se vad Sverige var för landet och hur det blivit. Där i början på 2022 stod det klart vilken bok jag ville skriva.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Jag fortsätter med den metod jag utarbetat och som jag hämtat från antropologin. Fältarbete. Till skillnad från de mer traditionella manliga bank-gräven så jobbar jag inte primärt efter metoden ”follow the money”, utan istället ”follow the people”. Ofta skriver vi journalister om arbetsmarknaden ovanför huvudet på dem som faktiskt utför jobben. Så jag ägnar enormt mycket tid åt att på djupet lära känna människan i arbetslivet och mekanismerna som skapat vårt laglösa parallellsamhälle. Kanske går jag här ibland utanför de traditionella journalistiska metoderna då jag mer som människa möter dem och nästan flyttar in i dem genom många långa djupa samtal över tid. Sedan har jag genom åren hållit kvar kontakten med några nyckelpersoner vid varje myndighet som känner förtroende för mig som journalist och som väljer att läcka handlingar eller bara dela med sig av frustrationer i de egna leden, vilket ibland ger förklaringar till varför myndigheterna inte alltid kan jobba effektivt mot kriminaliteten. För att kunna gestalta i scener vad som verkligen hände måste man ta reda på vilka som var där och försöka prata med dem samt ta del av vad som eventuellt finns noterat från myndighetspersoner på plats. I ”Rent åt helvete” behövde jag för att till exempel kunna skriva öppningsscenen prata med människor som var med på plats när Chilo greps hos Magdalena Andersson. Nettan som städat hos Magdalena Andersson i fem år kom att bli en nyckelperson. Jag behövde också besöka Migrationsverkets förvar i Märsta, även efter att Chilo deporterats, och vara därinne i många timmar få en liten känsla av hur det är att sitta inspärrad där, även om det ändå inte går att föreställa sig. Därtill har jag använt mig mycket av Acta Publica och liknande databaser för att metodiskt gå igenom rättsliga handlingar kopplat till det jag skriver om, och inte minst El Jefe och hans städbolag. Jag har genom mina intervjupersoner också fått tillgång till världar i sociala medier där jobbkontakterna sker. Därefter har jag försökt tränga in dels i de spanskspråkiga grupperna i svenskt arbetsliv och de rysktalande för att lokalisera mellanhänder och kedjor uppåt. Men att fånga miljö och människa för att levandegöra och ringa in systemfel är väl i korthet vad min metod går ut på.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Sms och meddelanden skickade via WhatsApp mellan Chilo och El Jefe. Foton och videos som städerskorna själva sparat. Kundlistor. Överenskommelser med städbolag som gått med på att förlika. Juridiska dokument som jag fått via källor. Ljudinspelningar och mejlkorrespondenser kopplat till Jolyne. Men viktigast av allt - människorna som städar Sverige. Bara en bråkdel av dem kom med i boken då vi valde Chilo som tydlig huvudperson. Men jag har intervjuat uppemot hundra städare. Myndighetspersoner från polisens olika enheter, Ekobrott, Skatteverket, Migrationsverket. Avhoppande inspektörer från Arbetsmiljöverket. Acta Publica och andra databaser. Konkursförvaltare som tyvärr inte larmar. Men systematiken är tydlig. Firmor går omkull med jämna mellanrum för att starta i nytt namn om de åker dit.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
De flesta som städar Sverige är rädda, regisserade till tystnad. Att få människor att öppna sig tar tid och måste få ta tid. Att Chilo till slut skulle välja att öppet berätta sin berättelse var långt ifrån självklart och inget som skulle gått att få till om jag varit tvungen att publicera historien samma vecka eller ens månad. I min första kontakt med henne och pojkvännen Juan från Colombia kallade jag dem Lucinda och Romeo. Men allteftersom förtroendet ökade så valde de i samråd med varandra att våga ställa upp för att göra skillnad om inte för sig själva så för andra. Förutom att det är svårt att hitta dem som vågar vittna om människoexploatering så har vi som journalister, anser jag, en skyldighet att skydda dem från de arbetsgivare som kan utgöra en risk för dem. En del av dem tvättar ju även pengar, håller på med knark och är misstänka mördare. Att hela tiden säkerställa att det jag skriver inte utgör en fara för dem är svårt och blir ibland ett problem. För att skydda dem tvättar jag bort firmorna och förbrytarnas namn. Skulle firmaägarna till följd av boken förlora stora viktiga kontrakt kan människorna som öppet med sina egna förnamn väljer att vittna råka riktigt illa ut. Så jag har genom åren valt ett sätt där jag istället granskar systemet/politiken som banat väg för kriminaliteten varvat med människorna längst ner.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
I boken gifts två granskningar ihop som tydligt hänger samman. Staten har genom sitt eget städbolag skapat en grogrund för arbetslivskriminalitet genom att göra det svårt för seriösa arbetsgivare att vinna anbud hos stora beställare som stat, kommuner och regioner, men även privata köpare. Arbetslivskriminaliteten som flugit lite under radarn hoppas jag nu kan få lyftas en gång för alla i grävsammanhang och i den allmänna debatten. För mig är det tydligt att detta sitter ihop med den mer synliga brottsligheten vi ser på gatan. Den kriminella ekonomin hänger samman.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Beror på hur man räknar. Jag började granska detta 2017, vilket resulterade i boken Vi, skuggorna. Men researchen om specifikt städbranschen som blev Rent åt helvete startade hösten 2021. Det mesta arbetet gjordes 2022. Avslutades 2023. Så 1,5 år.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Riksrevisionen har landat i samma slutsatser kring Samhall som jag i boken. Liksom Konkurrensverket. De två stora branschorganisationerna inom städ har bjudit in mig till att prata om boken som sedan följts av paneldebatter med inbjudna politiker och andra aktörer som på olika sätt kan förändra branschen. Arbetstagarparten likaså. Boken har använts i olika debattinlägg från både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan. Och politiker har hört av sig och lyft boken på kongresser och liknande. Även upphandlare som vill förändra sina arbetssätt har kontaktat mig. I Almedalen blev jag inbjuden att möta regeringsföreträdare. Mycket annat är på den mediala agendan nu, men sakta smyger sig en medvetenhet på.
HAR AVSLÖJANDET FÅTT MEDIALT GENOMSLAG, I SÅ FALL VILKET?
De flesta medier har rapporterat om bokens innehåll ur flera olika perspektiv, både på nyhetsplats, ledarplats och via kultursidorna. Framför allt har många ledarskribenter från tidningar av olika färg skrivit längre debattinlägg utifrån boken (Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri, arbetarrörelsens tidningar, Svenska Dagbladet, Norrköpings tidningar, Sydsvenskan m fl). Lyssna även gärna på den poddbok vi gjorde tillsammans med ljudproffsen på Banda utifrån boken: https://poddar.se/podcast/spotify-dok/statsministerns-staderska-1-2
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej.