Sök
Kategori
Bok
Nominerade
Anna Roxvall och Johan Persson
Förutom ovanstående deltog följande personer
Redaktör Oskar Sonn Lindell
Publiceringsdatum
2021-02-15
Var publicerades jobbet?
Bok från Myteri Förlag
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
X Med direkt EU-hjälp grips migranter på Medelhavet och förs tillbaka till inbördeskrig, tvångsrekrytering och slavarbete för libyska staten. X Löften om EU-pengar i utbyte mot migrationskontroll stärker auktoritära krafter i transit- och ursprungsländer.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Vi har tagit oss till de platser som ofta bara omnämns i rapporter och i andrahandskällor, och med klassiskt journalistiskt fotarbete kunnat punktera EU:s påstående om att prioriteten i den förda migrationspolitiken gentemot Afrika är att rädda liv. Vi har avslöjat övergepp och missförhållanden och bidragit med ny kunskap om hur EU-samarbetet med ursprungs- och transitländer längs med de afrikanska migrationsrutterna faktiskt går till, samt vilka konsekvenser det får. Flera av de uppgifter vi har tagit fram har inte tidigare varit kända. Vi har, istället för att rapportera punktvis om enskilda missförhållanden, knutit samman dessa och kunnat visa på en systematik. Reportaget Till varje pris går på djupet i en fråga som de flesta bara har fläckvisa kunskaper om.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
I slutet av 2017 befann vi oss på toppmötet mellan EU och Afrikanska Union i Abidjan i Elfenbenskusten. Där blev det tydligt hur den så kallade flyktingkrisen 2015 kastat om europeisk politik gentemot Afrika på ett fundamentalt vis, och att migrationsfrågan nu överskuggade allt annat på prioriteringslistan. EU hade beslutat sig för att sluta samarbetsavtal med länderna längs de afrikanska migrationsrutterna för att stoppa migranterna innan de nådde Medelhavet, och hade redan uppnått resultat. Antalet migranter som lyckades ta sig till Europa hade minskat drastiskt, och EU-kommmissionen utropade ”flyktingkrisen” över. Samtidigt briserade CNN:s avslöjande om hur svarta afrikaner såldes som slavar på marknader i Libyen – samma Libyen som EU just då börjat samarbeta med för att stoppa båtmigranter från att lämna. Här fanns en tydlig konflikt som vi ville ta ett helhetsgrepp om. Migrationen skulle stoppas – men till vilket pris?
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Vi har använt oss av alla de klassiska metoderna: Plöjt EU-direktiv, pressmeddelanden, rapporter och läckta dokument som drar upp riktlinjerna för EU-samarbetena med de berörda länderna. Vi har gjort on- och off the record-intervjuer med människor i EU-systemet, migrationsexperter, gjort sammanlagt sju resor till de berörda områdena (Niger, Sudan, Libyen, Medelhavet, Bryssel) och intervjuat makthavare, smugglare, experter, flyktingar och migranter. Vi har också hållit kontakten via Whatsapp, Facebook och telefon med migranter som försöker ta sig till Europa. Vad gäller bokens främsta avslöjande har vi tagit oss till Libyen och in på den libyska kustbevakningens område och fartyg, för att på plats kunna observera hur tätt samarbetet mellan EU och libyska kustbevakningen är – hur det i praktiken är EU som koordinerar de libyska insatserna. Vi har kunnat bevittna hur libyska kustbevakningen vägrar åka ut för att rädda människor innan de får de exakta koordinaterna från europeisk flygövervakning, och hur de vägrar åka ut alls för att rädda migranter, om det inte finns plats att låsa in dem. Prioriteten är alltså inte alls att rädda liv, utan att stoppa migranter. Vi har också på plats kunnat observera hur libyerna helt saknar infrastrukturen för att kunna upprätthålla en fungerande sjöräddning på egen hand – något som är grundläggande för att EU-medlemmarna Italien och Malta överfört ansvaret för sjöräddningen i området till Libyen. På plats i Libyen har vi också stiftat bekantskap med migranten Lam Magok från Sydsudan, som på kvällen den 16 februari 2020 satte sig i en av tre gummibåtar som lade ut från libyska kuststaden Garabuli, med sikte på Malta. Morgonen den 17 februari greps han av libysk kustbevakning och fördes tillbaka till Libyen. Via källor i Libyen har vi fått reda på hur libyska kustbevakningen visste var gummibåtarna fanns – via exakta koordinater som skickat från italienarna, via mail. Med hjälp av bilder från ADS-B-signaler har vi därefter kunnat identifiera ett flygplan ur EU:s Operation Sophia som kretsar över ett mål samma morgon. Vi har därefter jämfört dessa koordinater med de koordinater som libyska kustbevakningen fått och kan konstatera att de matchar – det rör sig om samma händelse. Därmed har vi kunnat belägga att det är tack vare EU-operationen Sophias plan N919CK:s observationer från luften, som den libyska kustbevakningen har vetat vart den ska bege sig för att gripa migranterna ombord på gummibåtarna, och återföra dem till Libyen i strid med internationell rätt. Tidpunkten och händelserna stämmer väl överens med de tider och beskrivningar vi hämtat in från kaptenen till en av gummibåtarna och Lam själv. Lam och de övriga migranterna som greps fördes därefter till hamnen i Tripoli, innan de låstes in i interneringscentret Triq al-Siqa. Detta har vi fått bekräftat av människor ombord samt av FN-organet IOM. Därifrån har Lam senare tagits och förts till ett högsäkerhetsfängelse, varifrån han slutligen tvångsrekryterats av en milis som jobbar direkt under libyska staten, och under vapenhot tvingats återuppbygga Tripolis internationella flygplats. Vi har med hjälp av personer på insidan fått ut bilder och filmer som bevisar att Lam Magok, som direkt konsekvens av det EU-ledda gripandet på havet, hamnat i slavarbete för den libyska staten. Vi har också bildbevis och vittnesmål i realtid på hur migranter tvingats avfyra vapen och delta i strider i Tripoli, på den libyska GNA-regeringens sida.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Se ovan.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Det här projektet har kantats av de svårigheter man kan förvänta sig, eftersom alla länder vi velat skildra är rödmarkerade no go-zoner på utrikesdepartementens listor: Sudan, Libyen, Niger, Medelhavskusten utanför Libyen... Lägg därtill långsam byråkrati, ovillighet att svara på frågor i berörda länder och berörda EU-instanser, visumtrassel, inbördeskrig, laglöshet och de risker som detta medför för oss, men framför allt våra lokala samarbetspartners. Vi har löst detta genom rigorösa förberedelser säkerhetsmässigt, envishet, tjat och modern kommunikationsteknik.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
De delar som berör EU-samarbetet med Libyen anser vi vara allra tyngst, eftersom vi har kunnat belägga att EU inte bara stöttar den libyska kustbevakningen utan samarbetar direkt med denna och koordinerar dess insatser, vilket är mycket tveksamt rent folkrättsligt. Vi har kunnat visa att den libyska sjöräddningscentral som EU påstår upprättats och därmed kan sköta koordineringen av räddningsinsatser i hela den libyska sjöräddningsregionen, består av en halvtom, strömlös lägenhet med sovande personal, utan ens en fungerande generator. Vi har också genom att följa migranten Lam Magok under lång tid kunnat visa hur EU-samarbetet med Libyen får som direkt konsekvens att människor skickas in i slaveri och tvångsrekrytering till väpnade grupper. Näst efter Libyen anser vi att Sudan-biten är viktig. Sedan 2016 har generalen Hemmeti surfat på EU:s plötsliga migrationsintresse, och gått från att vara en hänsynslös, men lokal, krigsherre i Darfur till att flytta in på försvarsdepartementet och nu vara en av Sudans allra mäktigaste män, med en folkmordsmilis till sitt förfogande. Detta kunde vi se med egna ögon på plats. I en intervju som vi tills sist lyckades utverka, i ett av hans alldeles nybyggda residens, blev det tydligt hur viktigt löftet om EU-pengar i utbyte mot migrationsstopp är för hans politiska inriktning, och han utmålade sig själv som EU:s grindvakt. ”Jag kan skära av flödet här, i detta nu, medan EU bara kontrollerar den sista biten hav.”
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Cirka 2 år.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Reportaget har uppmärksammats stort i så väl print- som etermedier. Bland andra Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, SVT Forum, Sveriges Radios Studio Ett, P4 Halland, Borås tidning, Jönköpingsposten, Journalisten, finländska Hufvudstadsbladet, norska Dagbladet, österrikiska magasinet Profil m.fl. har skrivit/rapporterat om boken. Några av rubrikerna har varit: ”De har sett konsekvenserna av EU:s migrationspolitik – slaveri” (SvD) och ”Idag skriker ingen längre om migranternas öde” (DN). Vi har bjudits in att föreläsa om reportaget i olika forum och Dagens Nyheters ledarredaktion skrev efter läsning av boken en artikel med rubriken ”Sluta att låtsas som att migrationsfrågan är enkel”. Till varje pris låg även till grund för en interpellation i Riksdagen från Vänsterpartiet till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson om Sveriges syn på EU:s förda migrationspolitik. Med reportageboken Till varje pris har vi blottlagt konsekvenser av EU:s migrationspolitik och tagit fram fakta som tidigare inte var känd, vilket har lett till att en kunskapslucka fyllts igen och ingen kan säga att de inte visste.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej.