Sök
Kategori
Mindre dagstidning
Vinnare
Mathias Ståhle
Förutom ovanstående deltog följande personer
Eva Burman, Kristina Levin och Anna Hansson.
Publiceringsdatum
2017-02-16
Var publicerades jobbet?
Eskilstuna-Kuriren
JURYNS MOTIVERING
"För ett modigt och uthålligt gräv som avslöjat de mest hatiska nätaktivisternas arbetsmetoder och främlingsfientliga agenda inifrån en svensk trollfabrik”.
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Det främlingsfientliga nätverket Granskning Sverige är en del av Fria Tiders ägarkoncern. Deras nätaktivister lurar till sig intervjuer med hjälp av fejkade identiteter och sprider hat mot politiker, opinionsbildare, journalister och vanligt folk. Eskilstuna-Kuriren avslöjade hur deras trollfabrik fungerade den genom att låta reportern Mathias Ståhle infiltrera det hemliga nätverket i tre månader.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Arbetet är ett wallraff-reportage som planerats och genomförts av Eskilstuna-Kurirens redaktion. En ensam medarbetare (Mathias Ståhle) fick genomföra wallraffdelen. Arbetsmetoden valdes för att kunna avslöja hur många de mest hatiska nätaktivisterna styrs av en gemensam hand med en tydligt främlingsfientlig agenda. Genomslaget blev enormt och sträckte sig långt utanför Sverige gränser. Reportaget fick stor betydelse för hur vi idag ser på näthat och organiserade desinformationskampanjer.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Eskilstuna-Kuriren hade under 2016-2017 utsatts för ett stort antal telefontrakasserier, ofta gränsande till hot, som verkade vara regisserade utifrån av en elelr ett fåtal individer. Samtalen och hotelserna blev till slut så många att redaktionsledningen betraktade det som ett arbetsmiljöproblem för tidningens medarbetare. Ursprungstanken var att undersöka vilka rörelser eller personer som kunde ligga bakom hatkampanjen.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Wallraffmetoden. Ett antal fejkade nätprofiler inregistrerades av redaktionen. Dessa ansökte om medlemskap i olika främlingsfientliga grupper. När fejkprofilerna blivit insläppta i näthatarnas slutna diskussionsgrupper övergick arbetet till mejlväxling med Granskning Sveriges verkliga administratörer - de som planerade verksamheten. Fejkprofilen "Johan" sökte jobb i Granskning Sveriges egen trollfabrik och erbjöds betalning för att telefontrakassera aktivisternas meningsmotståndare. Därtill personkartläggning av den modell som tidigare lärdes ut i FGJ:s "Lathund i personresearch" för samtliga identifierbara nätaktivister vi stötte på under arbetets gång.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Nätaktivisternas egna konsversationer i slutna samtalsgrupper på internet samt mejlväxlingen mellan tidningens egen fejkprofil och Granskning Sveriges administratörer. Granskning Sveriges skriftliga korrespondens med andra redaktioner (som i några fall haft vänligheten att låta Eskilstuna-Kuriren ta del av materialet). Sparade ljudinspelningar från tidigare telefontrakasserier som ringts in till Eskilstuna-Kurirens redaktion och då bandats av redaktionen själv. Muntliga intervjuer med öppna och hemliga källor, samt naturligtvis de personer som citeras i själva reportaget.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Det primära problemet med att jobba under cover är att inte råka röja sig själv oavsiktligt. Det gäller såväl wallraffande journalister som nättrollen själva (som efterdyningarna till reportaget visar när en av GS aktivister röjde sin egen identitet av misstag). I våra digitala dagar kräver detta stor noggrannhet med var man loggar in som vilken identitet. Något som ser bedrägligt enkelt ut om man bara skall göra det under ett fåtal dagar, men som blir något av ett heltidsjobb om man ska leva med en eller flera falska identiteter under ett halvår (och däremellan leva ett riktigt liv som sig själv utan att någon märker något). Problem nummer två när man wallraffar är av etisk natur. Får ett fejkat nättroll som tidningen använder för att kartlägga främlingsfientliga nätaktivister delta i de diskussioner hen tar del av? Utan egna inlägg uppstår ju aldrig någon möjlighet till dialog med dem man granskar och utan dialog blir det ingen journalistik. Hur jag löste detta i arbetet med Trollfabriken framgår av reportaget. Problem nummer tre ligger på ett privat och känslomässigt plan. Det frestar på nerverna att tvingas leva dubbelliv. Även om min familj var införstådd i vad jag arbetade med kan man av lätt insedda skäl inte alltid dela med sig av sin arbetsvardag hemma när jobbar med wallraffmetoder. Det tar ibland tid att ställa om sig mentalt från sin spelade nätpersonlighet till den vanliga människan. Nätaktivisternas arbetstider rimmar dessutom väldigt dåligt med svensk kontorstid. Därtill är näthatarnas forum och interna diskussioner ofta obehagliga att ta del av på grund av de ämnen de diskuterar. Diskussionerna tangerar dagligen gränsen mellan ilska och rena våldshandlingar mot namngivna och identifierbara personer. Ibland rör det sig om renodlad brottsplanering. Problem nummer fyra är ett rent säkerhetsproblem. Röjer man sig själv (vilket i en journalists vardag sker automatiskt vid publicering) så drar man på sig en stor mängd hat, hot och trakasserier. Det bör man ta med i sitt budgetarbete innan man påbörjar ett sådant här arbete. Eskilstuna-Kuriren fick i detta fall avsevärd hjälp från tidningen Expressen, som ställde upp på ett mer än föredömligt sätt när nyhetsuppföljningarna till det avslöjande reportaget skulle göras.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Jag bifogar det ursprungliga reportaget och de första dagarnas nyhetsuppföljningar i pdf-form. Det avslöjande reportaget är huvuddelen i grävjobbet. Det hittas i pdf-filerna Trollfabriken1-5. Trollfabriken6-11 är uppföljningar och kommentarer från berörda parter utifrån fakta som grävts fram med hjälp av tidningens wallraffmetoder.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
Sex månader under cover, varav cirka tre månader inne i själva trollfabriken.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
Mottagandet var helt översvallande. Jag förstod att jag hade skrivit ett bra reportage när jag lämnade min 35 000 tecken långa text till redigeringen, men jag föreställde mig aldrig att den skulle få så stort genomslag. Reportaget fick riksspridning och har i efterhand publicerats av flera andra tidningar. Det publicerades i sin helhet i Norran efter att Eskilstuna-Kuriren publicerat det. Det har översatts till engelska i sin helhet av Eskilstuna-Kuriren, och till andra språk i långa sammandrag av ryska, baltiska och europeiska journalister som publicerat det i sina länder. BBC gjorde ett vspecialprogram om Eskilstuna-Kurirens avslöjande vilket sändes ut över hela världen i mars 2017. I Sverige har alla rikstäckande (och flera lokala) medier ägnat reportaget stor uppmärksamhet. I många fall har man också gjort egna uppföljningar. Statsministern och flera andra ministrar i den sittande regeringen har kommenterat reportaget. Reportaget medförde också att Eskilstuna-Kurirens reporter Mathias Ståhle tilldelades Advokatsamfundets journalistpris sommaren 2017.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej.