Sök
Kategori
Studentspaden
Nominerade
Alice Edwards
Emilia Söderholm
Anton Lorentzson
Viktoria Berggren
Linnea Burén
Emmy Westling
Förutom ovanstående deltog följande personer
Cristian Loghin (rumänsk tolk), Teodora Arvidsson (bulgarisk tolk), Emma Glaser (illustratör), Kicki Hultin (handledare på JMG).
Publiceringsdatum
2019-12-18
BESKRIV KORTFATTAT VAD GRÄVET AVSLÖJAT
Vi kan visa, genom vår unika kartläggning, att tiggares och utsatta EU-medborgares situation i Göteborg är mycket svår, med ryktesspridning, misshandel, hot och hat. Vi kan visa att det finns människor som blivit hitlurade av sina landsmän och lämnade att tigga. Vi har, med största sannolikhet, avslöjat människoexploatering kopplat till tiggeri. Våra belägg är dels intervjuer med den utsatta, dels en video där vi ser det hända (Denna video har vi klippt upp och visar i form av fem stillbilder, för att ingen ska kunna känna igen personen eller platsen). Vi kan visa att de som tilldelats ansvar att prioritera människoexploatering inte gör det. Samtliga myndigheter och enheter vi har varit i kontakt med i frågan visar en stor osäkerhet och i vissa fall också likgiltighet för tiggarnas situation. Vi har kunnat berätta hur många av EU-medborgarna som använder sig av Swish. Vi har också kunnat avliva myten om att alla som tigger ingår i en kriminell organisation genom att genomföra djupgående intervjuer med EU-medborgare och berätta deras historia.
PÅ VILKET SÄTT ANSER DU ATT GRÄVET UPPFYLLER KRITERIERNA FÖR EN GULDSPADE?
Vi har genom en systematisk metodik arbetat fram en unik kartläggning som ger de utsatta och omtalade en egen röst. Vi har pratat med 86 personer som tigger i Göteborg och genom dem fått fram en tydlig och tidigare okänd bild av situationen. Genom att lyfta många olika historier från de vi har pratat med, hoppas vi också kunna visa på att de utsatta EU-medborgarna, som ofta klumpas ihop till en grupp, är enskilda individer med olika historier, förutsättningar och behov. Vår undersökning visar också hur hela pyramiden av myndigheter och institutioner med omhändertagande ansvar allvarligt brister.
HUR UPPSTOD URSPRUNGSIDÉN TILL PROJEKTET?
Ursprungsidén var att granska vilka svenska medborgare som stod bakom de Swish-nummer som vissa tiggare har använt sig av i Göteborg. Den idén uppkom genom en spaning på spårvagnen då en som tiggde hade Swish, men ville i allra sista hand att det medlet skulle användas. En misstanke om att betalningsmedlet kunde vara ett modernt, nytt verktyg för människoexploatering föddes. Ganska snabbt förstod vi att pratet om Swish-skurkar som en utbredd problematik handlar om rykten - eller till och med en myt. I stället utvecklades arbetet snabbt till något större. Eftersom ingen myndighet som vi var i kontakt med tycktes ha någon koll över hur situationen såg ut, ville vi ta reda på det. Nu ville vi göra en kartläggning i Göteborg och undersöka hur EU-medborgarnas situation ser ut och om människoexploatering förekom. Tiggeridebatten är känslig. Vi ville skriva en text som människor kan känna igen sig i, oavsett om man är för eller mot tiggeriet. Idag är debatten polariserad. Vi hade känslan av att de som är mot tiggeri läser vissa texter och de som är för tiggeri läser andra. I texten ville vi att EU-medborgarna skulle få berätta sin historia, samtidigt som vi granskade samhällets och myndigheternas krav, verksamhet och engagemang.
VILKA ARBETSMETODER TILLÄMPADES?
Kartläggning: Vår första och största undersökning handlade om att undersöka hur många EU-medborgare som tigger i Göteborg och om de hade Swish. Vi var noga med att besöka alla potentiella platser man kan tigga på i kommunen. Vi utgick från Göteborgs stadsdelsnämnder och besökte systematiskt alla potentiella platser för tiggeri såsom matbutiker, kiosker, köpcentrum, systembolag, gågator och torg. Vi kom överens om ett antal punkter som vi ville undersöka. Alla EU-medborgare fick samma frågor. Vi jobbade alltid två och två. En person såg till att, på ett naturligt sätt, starta en konversation och ställa frågorna vi ville ha svar på. Den andra personen såg ofta mer ointresserad ut av samtalet, men antecknade vad som sades på telefonen och tog kort. I exceldokument förde vi in datan som tillslut blev en databas med 86 personer som tigger i Göteborg. Anledningen till att vi fotade EU-medborgarna var för att undvika att det skulle förekomma dubbletter i databasen. Djupgående intervjuer: Genom att utgå från databasen valde vi ut personer som vi tyckte var särskilt intressanta. Vi letade både efter personer som verkade självständiga och må lite bättre, men också personer som hade dålig hälsa och som vi ansåg var i riskzonen att utsättas för brott. Till hjälp hade vi även en före detta polis som jobbat i människohandelsgruppen, som kunde ge oss tips på vilka tecken vi skulle leta efter. Därefter kontaktade vi tolk och genomförde intervjuerna på EU-medborgarnas modersmål. Vi träffade vissa case flera gånger, berättade vilka vi var, byggde upp ett förtroende för varandra och intervjuade dem tillsammans med tolk. På så sätt har vi lyckats komma nära och få mer levande historier. Spaningsarbete: Vi har genomfört spaningsarbete genom att rotera och spana på utvalda EU-medborgare. Tillslut mötte vi en person, Maria, som berättade att hon tvingades ge bort hälften av det hon får in, till någon annan. Bara för att få vara kvar i Sverige. Vi var tvungna att försöka hitta belägg för det hon berättar. Genom att spana på henne en kväll såg vi hur hon gav alla sina pengar till en annan person. Vi fick även med det på film. Databas i excel med myndigheters och organisationers ansvar: Parallellt med arbetet att hitta case till vårt reportage undersökte vi också vilka regler och lagar som utgör grunden till EU-medborgarnas villkor i Sverige. Vi ville veta vem som har skyldighet att hjälpa dem och vilka som är ansvariga för vad. Vi började läsa de viktigaste dokumenten, redogörelserna och lagarna som rör EU-medborgarnas situation i Göteborg och upprättade en databas i excel. Vi delade upp materialet i riks, region och kommunnivå för att få en så heltäckande bild som möjligt. Vi gjorde en journalistisk bedömning om vilka redogörelser och dokument som var viktigast. Tillslut hade vi en omfattande databas med information om vilket ansvar och vilka krav olika myndigheter och organisationer har eller ställer på varandra kring frågan. Personresearch och intervjuer med Swish-kontakter: Under kartläggningen genomförde vi också personresearch på de namn som kom upp som ägare till Swish-numrena som EU-medborgarna hade. Vi tog reda på personnummer, civilstatus, adress, familj och hur mycket personen tjänat. Vi kollade även upp om personen i fråga var straffad för brott sedan tidigare. Vi fick fram 13 unika Swish-nummer och kom i kontakt med åtta av dessa. Interaktiv karta: Genom att visualisera kartläggningens databas i en interaktiv karta fick vi en mer överskådlig bild över vårt material, information och var de utsatta EU-medborgarna befann sig. Detta gjordes i form av en interaktiv karta.
VILKA KÄLLOR ANVÄNDES?
Intervjuer med: De 86 EU-medborgarna som tigger, Polisens underrättelseenhet, Polisens nationella operativa avdelning, Polisregion Väst, Jämställdhetsmyndigheten, Fastighetskontoret Göteborg, Resursnämnd Göteborg, Social Resursförvaltning Göteborg, Socialkontoret Norra Hisingen, Socialkontoret Östra Göteborg, Socialkontoret Centrum Göteborg, Socialkontoret Lundby, Uppsökarenheten Göteborg, Länsstyrelsen Stockholm, Länsstyrelsen Västra Götaland, Stadsmissionen, Räddningsmissionen, Frälsningsarmén, Göteborgs stadsjurist och åtta av 13 personer bakom de utlånade Swish-numrena. Vi har även varit i kontakt med alla partier i Göteborgs kommunfullmäktige. Dokument: Offentliga direktiv, lagar, protokoll, stadgar, fördrag, rapporter, redovisningar, redogörelser, riktlinjer och avtal från Socialstyrelsen, Regeringen, Kulturdepartementet, Arbetsdepartementet, Jämställdhetsmyndigheten, Göteborgs stad, Social Resursförvaltning Göteborg, Göteborgsregionen, Länsstyrelsen i Stockholm, Länsstyrelsen i Göteborg, Polismyndigheten, FN och EU. Offentliga handlingar om privatpersoner från Skatteverket, Kronofogden, Acta Publica, Ratsit och Facebook. Domar och förundersökningsprotokoll från tingsrätten i Göteborg, Växjö och Malmö.
VILKA PROBLEM UPPSTOD?
Ett problem och en svårighet vi tidigt visste att vi skulle stöta på var att få personer som tigger att våga prata med oss och ge en djupare bild av sin situation. Både på grund av rädsla men även på grund av att många av dem inte pratar svenska eller engelska. För att skapa förtroende besökte vi dem flera gånger. Det var max två av oss, och alltid samma personer. Vi satte oss ner med dem, frågade vad de ville ha, presenterade oss och kunde på så sätt skapa förtroende. Det visade sig att många gärna ville berätta sin historia. För att kunna ha ett djupare samtal besökte vi vissa med tolk och med andra använde vi Google Translate. Det har också varit svårt att verifiera deras berättelser. För att belägga det Maria berättade om att hon lämnar från sig sina pengar så gjorde vi spaningsarbete. Ett annat problem som vi stötte på några gånger under arbetets gång var att få en del av intervjupersonerna att bemöta oss på samma sätt som om vi vore anställda på en tidning eftersom vi “bara” var studenter. Det blev tydligt när vi ville boka en intervju med en minister. Vi började med att försöka få tag på Morgan Johansson, Justitie -och migrationsminister. Efter ett samtal med hans pressekreterare blev vi istället skickade till Socialminister Lena Hallengren, med motiveringen att “det inte låg i Johanssons portfölj”. Vi skickade sedan ett mail till Lena Hallengrens pressekreterare med frågan om att få boka en intervju. Pressekreteraren svarade: “Tiggerifrågan, sett ur ett lag och ordning-perspektiv, ligger hos inrikesminister Damberg. Om ni har mer fokus på mänskliga rättigheter så är det jämställdhetsminister Lindhagen som har de frågorna. Så jag får be dig att kontakta dem i stället”. Så långt hade vi fått förslag på fyra olika ministrar som hade denna fråga i sin portfölj. Vi bestämde oss ändå för att Lena Hallengren var bäst lämpad, så vi försökte återigen boka en intervju genom att precisera frågeställningen. Då fick vi som svar från hennes pressekreterare att de inte bokade intervjuer förrän de visste var texten skulle publiceras. Det som också kom fram under arbetets gång var att många inte riktigt ville ta i frågan och många drog sig för att prata med oss. Vi fick en uppfattning om att det finns en stor ängslighet kring ämnet även hos dem som, på olika sätt, jobbar med det här. I de fall har vi varit tydliga med att de kommer få se sina citat innan publicering så de skulle känna sig trygga att prata med oss.
VAD ANSER DU VIKTIGAST?
Vår publicering består av tre delar. En nyhetsartikel, ett granskande reportage och ett personporträtt med enkät. Den viktigaste publiceringen är del två: det granskande reportaget.
HUR MYCKET TID SPENDERADE NI?
9 veckor.
VILKA REAKTIONER HAR ARBETET FÅTT?
De flesta vi pratat med har varit imponerade av omfattningen av vår kartläggning. De göteborgare som hjälper EU-medborgare genom att låna ut sin Swish uttryckte en nyfikenhet i vad vår granskning skulle komma att visa. De var också positiva till att vi skriver om EU-medborgarna och vår ambition att nyansera bilden. Även flera medier har uttryckt stort intresse i vårt gräv och diskuterar, i detta nu, publicering.
HAR PROJEKTET ANMÄLTS TILL MEDIEOMBUDSMANNEN, GRANSKNINGSNÄMNDEN ELLER ANNAN INSTANS?
Nej.